Det ultimata inlägget om medicinsk forskning eller en labbråttas inre upplevelser

(OBS! Världens längsta inlägg. Läs gärna som en följetong!)

Jag har i tidigare inlägg beskrivit förspelet till den medicinska studie jag nu har varit med om. Tiden är mogen för en redogörelse för vad som hände, med informativa bilder som illustration.

Måndag kl 20.00 kom jag in på FAS-1 enheten på Universitetssjukhuset i Lund. När jag kommer i salen där jag ska tillbringa de närmaste dygnen får jag en flashback från när jag ryckte in i lumpen. I rummet finns 6 stycken sängar där okända unga män i min egen ålder sitter/ligger och väntar (fanns alltså tyvärr inga 45 åriga familjefäder som kunde dela med sig av sin livsdom till mig). Jag väljer säng (väljer och väljer, endast två var lediga) där lite sjysta sjukhuspersedlar ligger: en mysig blå skjorta, en psycho/läkarrock och en handduk. Därefter kommer en mycket trevlig sjuksköterska som heter Andreas och förklarar hur allt går till. Vi provar de tester vi ska göra under morgondagen och jag socialiserar lite med de andra. De som har sängar intill mig visar sig vara särskilt trevliga. Sen kryper vi till kojs (var för sig), jag leker lite med sängen och hissar upp den till max och somnar sen. På tisdag morgon väcks vi kl 06.00, elektroder fästes (se bild)och en rad tester körs igång. Skojeriet med sängen straffar sig, när en sjuksyster ska ta blodprov får jag sänka den efter att hon frågat om jag håller på med höghöjdsträning, fnitter hörs från sängarna bredvid.

Varje labbråtta har ett på minuten detaljerat schema med alla aktiviteter som skulle gjort den noggrannaste avgermaner stolt. Misstänker att schemat har flera syften, främst medicinsk noggrannhet men om man lider av panikångestattacker orsakade av spontana händelser kommer dessa inte utlösas här (se bild). Saker som stod på schemat var blodprov (togs typ 6 gånger underdagen), EKG och puls (därav elektroderna), lungkapacitet, förmåga att andas in med näsan (skoj!) samt urinering i flaska (vilket jag fick göra resten av vistelsen. i efterhand är det märkligt hur normalt det kändes att jag varje gång jag behövde urinera så svängde jag förbi ett kylskåp,där urin av 5 andra unga män lagrasdesoch hämtade ett kärl med mitt namn på).

Mellan 06.00 och 12.00 fick vi inte äta, vilket är en av anledningarna till att Coverboy aldrig får vara med i dylika tester (andra skäl är sängarna inte håller och att lämpliga doser blir svåra att räkna ut med vanlig miniräknare). Mitt på dagen kom testernas klimax: intaget av medicinen!!! Emellan några tester passade de på. Vi hade kvällen innan fått detaljerade instruktioner om hur det hela skulle gå till: på med skyddsrock (som ser ut såhär), skoskydd och handskar, in i rummet, andas med en grej i munnen (så att de goda dropparna inte hamnar i lungorna) och låt en läkare i kul skyddsutstyrsel spruta in lite nässpray. Precis när jag kom in i rummet fick jag (naturligtvis) en massa kul/skrämmande bilder i huvudet där jag misslyckas med att följa de idiotisk enkla instruktionerna och sväljer ner allt i lungorna och skapar en katastrof. Allting gick dock bra. Efter detta fortsätter testerna som vanligt. Slentrian infinner sig snabbt, ingenting händer förutom att killen bredvid får feber och lite frossa. Läser liter böcker och somnar.

Onsdagen blir stora samkväms och slappardagen, då testerna är få. Jag går likt en godsägare omkring i min psychorock(andra sa att jag skulle kunna gå för läkare!) och inspekterar faciliteterna som är till min belåtenhet. Vi har internetdator, stor platt-tv, ps 2 samt mindre plattskärmar vid varje säng. Som ni kan gissa stormtrivdes undertecknad i denna lika teknologintensiva som fysiskt avslappnade och kravlösa miljö. Maten som serveras under dagarna är helt okej (och framförallt färdiglagad!), sängarna är bekväma och livet leker. Under dagen hittar vi en riktigt latjo grej, nämligen skärmarna där vår puls och tas emot från sändarna vi bär. Efter detta leker vi lite och provar vem som kan få lägst puls. Kuriosa är att min lär ha varit uppe i 120 när gick och kollade tentaresultat. När/om jag får barn ska jag utrusta hela familjen med dylik apparatur och sitta i vardagsrummet och alltid ha stenkoll. Onsdagen går mot sitt slut och torsdagen och utskrivningsdagen närmar sig. Vi väcks kl 8 för de sista testerna och får sen frukost och blir utkörda. Med armar som skulle platsa bland varje missbrukargäng och lite märken från elektroder kommer jag hem till Vildis. Dock med den lilla skillnaden att jag är 7500 rikare än när jag åkte därifrån.