Malte testar: 1. Ritter Sport Williams Birne Trüffel

Den senaste generationen kvadratiska chokladkakor från den välkända tyska tillverkaren lockar med en förföriskt designad förpackning i gult och svart samt ett flertal nya smaker, bland annat Williamspäron med dito konjak.

Det första man slås av är den påfallande lukten. Det luktar päron och österlensk trädgård i augustivärme. Själva konsistensen är krämigare än vad man är van vid, på gränsen till kladdig, och ljusa textilier bör undvikas i det omedelbara närområdet.

Smaken då? Nja, första biten är mycket angenäm, inte tu tal om saken, men relativt snart uppstår en sötsliksig, lite oangenäm känsla i svalg och munhåla. Ytterligare några bitar senare är smaken direkt kväljande. Enda förmildrande invändningen är väl att detta i viss mån förhindrar halsbränna hos personer med känslig syra-bas-balans.

Sammanfattning: Hasselnuß- och Vollmilch-alternativen är klart mer prisvärda. Troligt är dock att den nya päron-rittern aldrig hittar vägen till Sverige. Och tur är nog det.

Maltebetyg: M




Och nu några randomiserade smakbitar ur nyhetsfondyn:

Fransmännen ska genomdriva en nummerplåtsreform, vilken bland annat innebär att de tvåsiffriga departementsnumren försvinner. Detta har retat upp fransmännen så till den milda grad att inrikesministern Michèle Alliot-Marie känst sig manad att ingripa, och lovar därför nu att numren ska få finnas kvar (trots att de saknar funktion), men att man själv ska få välja vilket nummer (dvs departement) man vill ha.

Amerikas soldater som skickas till Irak är synnerligen välutbildade! I hela tio veckor drillas de i vapenvård, exercis och terrorbekämpning. Med tanke på hur kompetenta svenska värnpliktiga är efter tio månaders utbildning, är det väl egentligen inte så konstigt att det går åt skogen där borta. Ref: DN

5 saker jag vill ha lärt mig om Berlin efter november månads Maltekonvent i just nämnda stad

1. Är staden en smältdegel?
2. Är andelen Myspace-miffon så hög som media låter en tro?
3. Är Berlin flackarvänligt, dvs borde vi ha satt en GPS-tracker på Boris?
4. Inspirerar verkligen staden till att skriva en generationsroman?
5. Är Carl-Einar Häckner hemma, eller redan på en färja till Sverige?

Time will tell.

Grattis, Bo!

Idag säger vi grattis till Bo Holmström, som fyller 70 år.
Men när Håret Malte söker honom för en kommentar, ja då är han inte hemma.

Ekonomi for dummies

Aftonbladet publicerade idag en ordlista som hjälper oss att reda ut begreppen en gång för alla:
Blankning
Innebär att man säljer lånade aktier för att tjäna på kursfall. Man äger alltså inte aktierna utan lånar dem bara och säljer dem i tron att kursen ska falla. När kursen sedan har fallit kan man köpa tillbaka aktierna till ett lägre pris, vilket ger en vinst. Man kan säga att blankning är motsatsen till ett vanligt aktieköp då man förväntar sig att aktien ska stiga så man kan göra en vinst.

Det har alltså ingenting, upprepar, INGENTING med att knacka två fingra i bord/tavla/valfri person.
Dock inte ett ljud om CAPM. Tydligen för svårförstått även för aftonbladets skjutjärnsjournalister.

Åh ljuva åttiotal!

Ärade Maltianer. Jag såg mig i spegeln imorse och isåg att jag är farligt nära att vara en stolt(?) innehavare av en s.k. hockeyfrilla. Den som vill ha bildbevis kan med fördel spana in Facebookbilderna från Bryssel. I min sökan efter tröst trålade jag nätet efter skräckexempel och fann dessa härliga fotbollsspelande grabbar, förevigade på Paninisticker:





Som extramaterial vill jag bjuda på en kort men kärnfull videosnutt av Boris Jeltsin som knuffar en tjej i vattnet.

De tar ju aldrig nan man känner till

Paul "Krugi" Krugman har fatt Nobelpriset!
Kolla själva här.

Dick goes Comic

Vår älskade idol, The mighty Dick, ska följa i Tintins fotspår!


Jag har genom hemliga kontakter fått tag i en passage som jag nu ska återge. Mycket nöje!

"Framför mig stod Kapten Haddock – förrädaren som sålde sin bästa vän till fienden. Snett bakom lutade sig Professor Kalkyl – den ansvarslöse myndighetspersonen som vägrade stå för sina handlingar och offrade en oskyldig människa. Och på soffan i hörnet satt en småleende Castafiore. Kapten Haddock, Professor Kalkyl, Castafiore. Personer som i ena stunden är goda och rättframma, i andra stunden djävulska och farliga. Nog kände jag igen dem alla från min förfärliga höst."

Cover boy strikes again

Ja nu har det hänt igen. Jag har återigen kontrakterats för att göra ett modelljobb. Funderar seriöst på att sadla om helt och hållet. Är ganska trött på statsen ändå.

Denna gång var modelljobbet inte sitta och posa för statsvetarkatalogen utan stå sitta och ligga (?) för en bok i företagsekonomi B för gymnasiet som kommer ut nästa år.

Som medarbetare nummer 1 så är Olof alltså castad och jag fick göra så varierade uppgifter som att 1) stå och hänga naturligt 2) prata i telefon naturligt 3) prata i headset naturligt 4) fika naturligt, 5) höja och sänka skrivbordet naturligt och min personliga favorit 6) gå iväg i indignation efter att ha fått sparken... naturligt.

Fotografen var härligt fotografig och svängde sig med uttryck som: "tala mer med händerna" och "goodverygood" sagt som ett ord när han var nöjd med en bild.

Jag har inte än sett slutresultatet men ryktet säger mig att de är väldigt bra.
"Chefen" och "medarbetare nr 2" fotas, fikandes naturligt.


Proffsutrustning

Sida Psycho

Alla som sett filmen, eller varit onödiga och läst boken, American Psycho känner till karaktärernas besatthet av visitkort. Det snackas, dräglas, avundas, och utbyts visitkort. Färg, papper och typsnitt säger allt om ens makt, status och person. Kanske håller en något modifierad form av denna företeelse att växa fram på mitt jobb – men här gäller det istället mejl-signaturer.

Mejlsignaturer – ni vet den automatiskt infogade texten längst ner på mejlet som innehåller ens namn, titel och adress – kan ta sig många olika former. Vissa har korta signaturer, vissa har långa. Och vissa har ingen alls. Men nu har flera på jobbet börjat pimpa sina signaturer, så även jag själv.

Det började nog redan i våras, när min dåvarande chef stolt visade en schysst pimpad signatur som hon fått hjälp med av en snubbe på IT-avdelningen. Signaturen var stilren, men kanske lite för gråmosig för min smak. Jag tog intryck men fortsatte ända att köra med min vanliga textsignatur, skriven i samma typsnitt som den vanliga brödtexten i mejlen, utan effekter – inte ens fetstil, kursiv stil eller understrykning (som kan vara de första naturliga stegen in i signatur-pimpning).

Inte mycket hände alltså, tills denna vecka. Ryktet började gå att min enhets administratör hade fått tillgång till en ny fräsch mejlsignatur, en lite mer avancerad, i html-format. Och mycket riktigt, när jag försiktigt hörde mig för så hade hon fått tag i en signaturmall. Och ja, hon kunde ”hook me up”.

Hon skickade mig html-filen på mejlen. Med lite fjärilar i magen öppnade jag den i Wordpad och blickade ut över det lilla näpna stycket html-kod. Jag fyllde i mina egna kontaktuppgifter i mallen, men ändrade även vissa små men viktiga detaljer (jämför detaljernas betydelse i visitkortsgenren). Jag ville ha den diskret, man ska inte lägga märke till den på grund av att den skriker efter uppmärksamhet. Snarare ska den smyga sig på en. Jag tog därför bort länkfunktionen i signaturen som gjorde att mejladress-uppgiften blinkade. Typsnittet grått och lagom litet, namnet i fetstil.

Jag var nöjd. Åtminstone för tillfället. En mejlsignatur kan alltid utvecklas, man når nog aldrig fram till den perfekta signaturen. Men man fortsätter jaga. Mejlsignatur-nirvana.

/D



PS. Jag kommer till Lund i helgen. Hoppas vi kan träffas å hitte på nåe kul!