Undercover-jobb, the Office och en förebild

Efter Boris förra inlägg förstår jag att det finns ett intresse för mitt arbetsliv (åtminstone från Boris sida). Jag ska börja med att påpeka att jag trots titeln på inlägget inte har börjat jobba för Mossad eller dylikt. Själva under-cover jobben sker endast genom att jag går på suspekta seminarier som anordnas i parlamentet. Mitt första "jobb" innebar att jag skulle gå på ett seminarium som en grekisk grön ledamot anordnat med hjälp av en holländsk (surprise) droglobbygrupp. Första timmen var någorlunda städad, rummet var fyllt av haschtomtar men då de inte sa något riktigt tokigt höll jag masken rätt bra. När de senare hämtade fram en holländsk (surprise igen) psykatriker, som säkert tagit en del sina dar, som hävdade att heroin inte har någon större påverkan på den långsiktiga livskvaliteten kände jag att det nog var dags att gå. Uppdrag nummer två innebar att jag skulle gå spanskt abortmotståndarseminarium, vilket trots en skogstokig polack var trist och tråkigt. Höjdpunkten var när en värsta sakerna med abort var att det innebär att en massa skolor i Europa måste läggas ner pga. av för få elever.

Förra veckan var jag gick på informationsutbildning på ett flashigt söksystem. Då föreläsaren var en professionellt trevlig engelsman med lång jobbtitel (account development executive) och ett krystat, lätt nervöst skratt kändes det från första sekunden som jag var på en utbildningsdag i the Office. Jag bara väntade på att han skulle plocka fram en gitarr eller börja mobba nån (kände det var nära med en grekiska som frågade dumma saker men tyvärr hände inget). Naturligtvis fanns det även en Gareth i klassrummet som drog taskiga vitsar (What is "Re-use content" ?, "Labour policies the latest 10 years") vilket skapade ännu mer Office-stämning.

Avslutningsvis så var jag på möte idag med UNICEF och fick en fantastisk förebild. En fransk tjänsteman skulle berätta lite om UNICEFs arbete och berörde allt mellan Haiti, hur det går när företag bedriver bistånd till hur han och kollegor baxade igenom barnkonventionen. Det jag framförallt gillade var hur mycket och engagerat han snackade om makronivå och hur han strödde visdomsordet om hur bistånd ska bedrivas omkring sig (måste vara "sustainable", "satsa på dom unga" osv). De små tråkiga detaljerna som kräver lite djupare kunskaper lyste med sin frånvaro.

Missriktat?

Jag vet att Stockholmarna inte alltid är överförtjusta i sin kollektivtrafik men att DN idag, efter händelserna i Moskva, tipsar om följande nyckelord till de läsare som vill läsa mer om detta tema, tycker jag är lite missriktat:
Vladimir Putin, Terrorism, SL

Hajpojken

Hur ser Hajjis ut nuförtiden, är det många som funderar på. Har han Moule-frites-mage? Har skägget blivit längre, eller kanske tjockare, eller med mer rester från hastigt ätna luncher på väg till eller från Strasbourg? Har blicken fått den där fastheten, som enbart tillfaller gräddan i EU-väldet? Har de svarta sneakersen blivit bruna av Bryssels ansenliga mängder hundskit, som falafeln dagligen kryssar mellan på väg till maktens boning?

Väl medveten om att denna typ av frågor ständigt kretsar i huvudet på Maltes medlemmar for undertecknad ner till vår röda väns stad för att fotografera honom och därefter genom denna blogg uppvisa både anlete och kropp. Tyvärr sket sig detta eftersom min mobil vägrar släppa ifrån sig bilderna till datorn. Jag får därför försöka göra som man måste ha gjort innan kamerans uppfinnande, nämligen avbilda honom i paint (jag har nämligen gett mig fan på att blogga idag och då får det bli det som blir).

Okej, det där var väl inte riktigt på pricken. Men jag kan försäkra er om att han ser ut som att han är född in i parlamentet. Och det verkar vara världens härligaste jobb. Åka upp i hissen till kontoret högt upp med utsikt över hela Europas huvudstad, åka ner och träffa söta flickor från hela Europa, smyga lite på Alfie, Marit, Le Pen, Dr Kosmos och andra kändisar. Han verkar leva livet på en pinne den gode Hajpojken!

Nu har jag bott i Norge i över 18 månader totalt. Jag snackar och skriver ganska bra norska (bokmål i alla fall, ska på nynorskakurs nästa vecka) och ser på mig själv som välintegrerad i det norska samhället. Men det finns en sak i det norska språket som jag bara inte kan sluta skratta åt. Det är namnet på förlaget som publicerar böcker på nynorsk. Kolla själva.

Sanndröm

Minns ni mitt inlägg för ett par månader sedan om folk man borde höra mer om. Jag hade två bra exempel (påvens brorsa och Merkels make) och ett krystat (Höglunds frisör). Nu börjar fler och fler få upp ögonen för dessa individer.

Påvens katolske prästbror är inblandad i...surprise...en sexskandal.

Jag misstänker att vi snart får veta att Höglunds frisör orsakade jordbävningen i Chile och att Merkels man, förutom att han lånar ut sin dator till hustrun också på sitt universitetslabb forskar fram nya vapen för kemisk krigföring.

Trendpaning

Jag har länge trott,hoppats och önskat att den klassiska gubbsandalen i läder (tänk på semester under tidigt 90-tal och era fäders skodon) ska göra en återkomst. De senaste somrarna har jag i hemlighet gått och drömt om att kasta bort de fula, svarta syntetsandalerna som finns överallt och införskaffa ett par sköna i läder.

Och se vad jag hittat . Vi går en fin sommar till mötes!

Pol. Lag/Malte hot eller löfte skall återuppstå!

Och på tredje året skall han återuppstå, Malte - bollspelaren.

Då Boris aviserat sin flytt upp till the Capital of Scandinavia, tycker jag att vi slår fast den stora satsningen för hösten 2010: att vårt fotbollslag startas igen.

CB, Boris och jag - vi får styra upp detta. Gräs, grus eller inomhus.

Falkis känns som en given värvning. J, som veckopendlande coach från E-tuna likaså.

Jag har kanske en till stark värvning på lut (ännu en åtvidabergare, en ung och frisk sådan), men kan inte lufta det här innan agenterna varit i kontakt med varandra.

Vad säger ni?