Från Dublin till Lissabon

På begäran, här kommer rapporten om hur det ser ut inför omröstningen på fredag. Precis samma Lissabonfördrag som för drygt ett år sedan står alltså på spel, med den lilla skillnaden att Ministerrådet har lovat att hålla tassarna borta från Irlands skattepolitik, militära neutralitet, abortmotstånd och rättigheter för arbetstagare. Sen att de här frågorna egentligen aldrig varit avhängiga varken Lissabon eller något annat fördrag är ju en annan femma.

Enligt säkra källor håller debatten högre kvalitet i år än i juni förra året. Folk är mer pålästa och försöker vara sakliga, debattera saker som faktiskt står i fördraget istället för till exempel regeringens (brist på) popularitet. Sägs det. Det säger en hel del om förra årets debatt, för maken till felaktigheter, personangrepp, direkta lögner och totala konspirationsteorier har jag då aldrig stött på i en omröstningskampanj tidigare.

Men vi tar en sak i taget. Och vi börjar med den uppenbara risken att omröstningen blir en misstroendeförklaring till regeringen snarare än att handla om EUs beslutsprocesser. Regeringen med premiärminister (Taoiseach) Brian Cowen i spetsen är nämligen otroligt impopulär. Det har gått så långt att alla andra partier ber regeringspartierna att hålla sig undan ja-kampanjen eftersom deras stöd är kontraproduktivt. Folk skulle rösta nej till gratis guinness i fem år om Brian Cowen var bryggare, de skulle börja heja på England i Rugby om Cowen var förbundskapten för Irland och de skulle bli normala upplysta västerlänningar om han var påve.

Nej-sidan mjölkar naturligtvis detta faktum så gott det går, och när ja-sidar gång på gång säger att ett ja räddar irländska jobb, säger nej-sidan att det enda jobbet ett ja skulle rädda är Brian Cowens.

Vi kan gå vidare med alla lögner som produceras och sedan prånglas ut i tusental över varje offentlig yta. Jag talar om skyltarna som säger att minimilönen kommer sjunka från 8,64 € till 1,84 €, eller skylten som säger att Irland har 0,8 % rösträtt i EU att jämföra med Tysklands 17 %, att Tony Blair kommer bli president över Irland om de röstar ja, att 95 % av Europeerna skulle rösta nej till fördraget bara de fick chansen, och så vidare i all oändlighet. Motståndarna säger i princip att helvetets alla portar kommer öppna sig vid ett ja, medan ja-sidan lovar guld och gröna skogar vid ja samt total internationell isolering vid nej. Verklighetsförankringen är obefintlig och de ganska modesta förändringarna i själva fördraget hör man inte mycket om. Nåväl, i de större dagstidningarna förs en mer sansad och saklig debatt, men det är wackosarna man ser och hör mest.

Oki doki, jag får försöka börja runda av snart. Först ska jag dock säga lite om opinionsläget innan jag går vidare till två berättelser "från verkligheten" som raj-raj brukade säga när han var i opposition. 48 % är för, 33 % mot och 19 % har ännu ej bestämt sig, enligt senaste mätningen jag såg i tidningen. Det är något bättre än förra året utifrån ja-synpunkt, men även den gången ledde ja-sidan, men nästan alla som sent bestämde sig röstade nej. Blir det samma även i år vinner alltså nejsidan, men alla verkar räkna med jordskredsseger för ja-sidan eftersom Irländarna vill hålla trygga EU i handen när det stormar på det ekonomiska havet. Men säker kan man knappast vara.

Min kompis Conor är ute och knackar dörr för att förmå sina landsmän att rösta ja. Det är förenat med livsfara på grund av alla missförstånd kring omröstningen. Häromveckan blev han mer eller mindre nerslagen medelst brödkavel av en gammal dam, som sa sig veta att Lissabonfördraget skulle innebära allmän och obligatorisk värnplikt för alla irländska män i en Europeisk superarmé.

Slutligen. De pamfletter som landar på de irländska heltäckningsmattorna från brevinkastet är små mästerverk i Kafka-artad propaganda. Priset togs i den glassiga tidning i fullformat som hushållet fick igår. Den finns även på internet, nämligen här. Det är en sorglig läsning så jag rekommenderar er att hålla er borta, men många irländska hushåll fick denna tidning i brevlådan, som menar på att EU är skapat av the Oil and drug-cartel enligt en masterplan författad av nazisterna under andra världskriget. Om Lissabon går igenom kommer kartellen medvetet sprida sjukdomar för att sälja fler mediciner, de kommer införa en Orwellsk polisstat och läsa dina mejl och avlyssna dina telefonsamtal.

"The roots of the “Brussels EU” derive from the unholy coalition between the German oil and drug cartel – IG Farben – and the Nazis, for a post-WWII Europe under their control. In fact, the “Brussels EU” construct is an almost exact copy of the blueprint drawn up by this coalition." (www.eu-facts.org)

Tack till min kollega Stuart Craig samt random flickr-fotografer för fotograferandet.

Namnbyte

Medan vissa i Maltegänget på mikronivå har bytt namn till något ryskt har nu svenska akademien på makronivå bytt namn på ett land till någonting oryskt. Vet inte om ni läst om att Vitryssland numer (snart) är ett minne blott. Peter Englund & co har nu beslutat att substantiven ”vitryss” och ”vitryska” ändras till ”belarusier” och ”belarusiska” och adjektivet ”vitrysk” ersätts med ”belarusisk”.

Tydligen måste först språkrådet och sedan regeringen godta detta för att ändringen skall bli 100 % officiell. Intressant dock att svenska akademien i det lilla bedriver svensk utrikespolitik.

Plopp vs. Center

Så var det dags att slutligen och en gång för alla få slut på den konflikt som lärde debatterat sedan urminnes tider. Finns det någon skillnad mellan Plopp och Center? Maltes testpanel möts i en lounge på Sida för att ta reda på saken.

Steg ett: Jämförelse av ingredienser
Båda produkter har ett mjölkchokladsinnehåll på 57% och toffee på 43%. Ingredienserna i dessa är helt lika och förekommer i identisk ordning på förpackningarna vilket innebär att de enda som kan variera är små mängdskillnader. Ser vi till näringsinnehållet är det också helt likt förutom att Center har ett gram mer fett och följaktligen 2 fler kalorier.
Plopp - Center: 1 – 0

Steg två: Produktbeskrivning
Plopp beskrivs som mjölkchoklad med ringlande toffeefyllning medan Center enligt Cloetta är Mjölkchoklad med ljuvlig toffefyllning. Ljuvlig låter bättre än ringlande och det är kvitterat.
Plopp - Center: 1 – 1

Steg tre: Smak- och lukttest
Center luktar (faktiskt) bäst. Vi smakar Plopp först. Den är god men omdömen som ’den ger en hinna i gommen’ och ’mjölig’ hörs. Center följer. Daggan uttalar sig tvärsäkert och menar att den definitivt är godast. Undertecknad menar motsatsen. Lukten avgör och ställingen är:
Plopp - Center: 1 – 2

Steg fyra: Blindtest
Eftersom Daggan var så säker i sitt smaksomdöme får han testa. Han får en bit Center i munnen och menar tvärsäkert att det är en Plopp. Eftersom inte ens en Centerfan kan skilja de två tvingas vi säga att ställningen är:
Plopp - Center: 2 – 2

Steg fem: Konsultera experterna
Vi sms:ar 118100. Tydligen är detta en fråga de får ofta för svaret kommer blixtsnabbt:

”Både Plopp och Center är de ledande toffeefyllda chokladstyckena i Sverige. Dock finner man skillnader i recepten, Center har ett högre värde av fett och socker, vilket gör fyllningen mer fast. Centerns aromer har smak av kola medan Ploppens aromer har smak av karamell. Vissa påstår att man kokar Centerns fyllning längre än Ploppens fyllning, vilket gör Ploppens fyllning rinnigare”.

Receptet är tydligen mer välbevakat än Coca-Cola och Pommac och vad skillnaden mellan kola- och karamellsmak är, är mer än denna testpanel kan klura ut. Baserat på expertutlåtandet kan vi inte dra någon definitiv slutsats utan tvingas konstatera att det blir oavgjort och att skilja mellan de två är som att skilja mellan julmust och påskmust.
Plopp - Center: Oavgjort

Svenska filminstitutet kan brinna i helvetet

Ruben Östlund får knappt några pengar, Jesper Ganslandt får knappt några pengar och Johan Kling fick göra Darling för egna besparingar. Men när något ljushuvud kommer på idén att göra

det här så går Cissi Elwin upp i limningen.

Hon verkade ju så trevlig när hon var programledare för Bullen. Hon måste umgås för mycket med Martin Timell.

Det HÄR är stor humor

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/borg-far-baklaxa-pa-deklarationen-1.953987

Radhus-bocken

Som ni nog listat ut vid det här laget så bor det en liten fjolla på källarvåningen i min själ. Fjollan gillar kändisskvaller. Och i veckan har den funnit extra anledning till nyfikenhet då ett uppenbart superintressant ämne diskuterats på Robert Lauls fotbollsblogg - nämligen vem som är svenska fotbollslandslagets kåtaste vänsterback genom tiderna.

För att direkt skjuta ner den mest självklara gissningen nämner Laul direkt att det inte är Pontus Kåmark som ryktet avser. I bloggens kommentatorsfunktion börjar direkt livliga gissningar - och det är här det börjar bli intressant. Det är nämligen en ganska oväntad kandidat (och ju i första hand högerback) som nämns av flera läsare med övertygelse: Roland "Rolle" Nilsson.

Min bild av den alltid stilige, välkammade och korrekte Rolle krockar ganska hårt med bloggläsarnas säkra omdömen och "fakta", så som att "häradsbetäckaren" Rolles manager i Sheffield Wednesday tog upp problemet med honom och att Rolle var tvungen fly från laget för att han varit på alla spelarfruarna, samt att Rolle alltid "låg runt som en tok" under landslagssamlingarna och önskade att få ha sitt hotellrum i slutet på korridoren eller på eget våningsplan för att kunna smuggla upp damerna.

Jag har svårt att tro det jag läser men när sedan en läsare ger Rolle epitetet "radhus-bocken" så börjar kanske en liten del av mig förstå vad de menar. Dock förlitar jag mig på att det är just en vänsterback som avses - och därför inte Rolle - och återgår till att ha alla fotbollshjältar samlade uppe på sin piedestal.


Jag avslutar detta högkulturella inlägg med ännu en mustig historia, saxad ur gratistidningen City, som fick mig att småfnissa förnöjt på morgonen i tunnelbanan:

"Spy Bar. I maj 2002 utspelade sig ett av de mer absurda krogbråk som noterats i Stockholms nattliv. Komikern Peter Wahlbeck och Mikael Persbrandt småbrottades i en lek som snart gick över styr. Wahlbeck bet Persbrandt i armen flera gånger. Persbrandt klippte till honom och Wahlbeck spräckte ögonbrynet mot en spik. Mitt i tumultet stod Torsten Flinck och slog Persbrandt i huvudet med en krycka. "Det är en oskriven lag att man inte är taskig mot en komiker", förklarade Flinck i efterhand."


PS. Det påstås också att landslaget senaste veckan samlades på Zlatans rum för att spela Den Försvunna Diamanten! Tänk er t ex Kim bli barnsligt sur på Zlatan när den sistnämnde hinner först in i mål.

Kändisspaning Malmö edition

Gissa vems Jaguar XJ6 som stod parkerad i pildammsparken när undertecknad joggade förbi?

Ledtråd: personen i fråga växlar obehindrat mellan bakre och främre "r", och är väldigt ödmjuk.

En slags valrapport

Det finns mellan 5 000 och 8 000 Grönlandsvalar och visste ni att vax från Kaskeloten användes som smörjmedel till maskiner? Nejdå, vi ska ägna oss åt en annan slags valrapport, på allmän begäran kommer här senaste nytt från det norska "stortingsvalget".

Det första ni ska veta är att det är väldigt jämnt. Det finns tre reella regeringsalternativ efter kommande måndags val. Mest troligt är att Stoltenberg får inleda en tredje regeringsperiod tillsammans med Sosialistisk venstre och Senterpartiet. De kallar sig det röd-gröna alternativet trots att Norge inte har något miljöparti. Detta alternativet hejar vi på. Alternativ två är det näst största partiet (25,6%) Fremskridtspartiet i koalition med Høyre. FrP vill använda pengar till allt, ta lägre skatter, pumpa mer olja, stoppa invandringen och kasta ut Mulla Krekar (även om det bryter mot både grundlag och internationella avtal). Deras slogan är "for folk flest". De är en "rumsren" Ian&Bert utan galoscher men med en hysteriskt leende Maud-typ och en föredetta partiledarhustru med hår som får Elisabet Höglund att framstå som skalleper. Vinner detta alternativ flyttar jag tillbaka till trygga mysgulliga Reinfeldt. Alternativ tre är none of the above. Om ingen får majoritet blir det en spännande kamp. Partiet Venstre (liberala) har lovat att inte sitta i regering med FrP men tagit tillbaka det. Vilka håller Kristelig folkeparti på? Antingen får vi en minoritetsregering med Stoltenberg eller så säljer sig Venstre till djävulen och sätter sig med Siv Jensen.

Fan detta blir långt hörrni. Håll ut.

Alla turas om att snacka skit om Frp utom Frp som är sura för att alla snackar skit och Høyre som verkar sura för att de sitter med Svarte Petter. Dessutom verkar inte Erna (Høyres ledare som hade kvalat in på den andra valrapporten också) och Sivan komma så bra överens när det verkligen bränner till. Stoltenberg uttryckte sig ganska kvickt när han, efter att Siv sagt att de haft rätt om en finanskrisåtgärd, sa: "bara för att en klocka visar rätt två gånger per dygn betyder inte det att man alltid ska lita på den klockan". Han är för övrigt den överlägset bästa debattören och en veritabel ståuppkomiker ibland. Utrikesministern är osynlig i valdebatten troligtvis dealar han med någon Kongolesisk hövding om ett freedom-for-cash-program när han och Bildt inte kliar varandras ryggar.

Viktigaste frågorna: Klimat, oljeborrning i Lofoten ja eller nej, kultur- och skolpolitik, arbetspolitik

Progros: Det blir en Stoltenberg III

Gåta. Vem är Siv Jensen (FrP) och vem är Kristin Halvorsen (finansminister från SV):

Vinnaren kan få lite schyssta FrP-prylar. Jag tänkte gå till valstugorna idag.

Ett dilemma

Andreas Carlgren är en pajas. Det är inte en provokation eller en orättvis attack på en högerpolitiker. Det är ett konstaterande. Under honom har miljöpolitiken i sverige inte bara stått stilla de senaste tre åren, den har gått bakåt. Sverige som, kanske oförtjänt, har haft rykte om sig att vara en framståend miljönation har fördömts av såväl klimatforskare som miljöorganisationer och nu kommer vi till dilemmat. Världen närmar sig det möte som potentiellt kan vara det viktigaste som någonsin hållits (ursäkta de bombastiska termerna) och på ett makropolitiskt plan skulle det ju vara väldigt fint om vi kunde komma överens om någonting som är mer än det som vanligtvis dessa möten slutar i, läs: urvattnad kompromiss eller fiasko. på ett mikropolitiskt plan skulle det ju å andra sidan vara jäkligt fint om Carlgren fick skina i all sin värdelöshet och misslyckas kapitalt. Och där står jag nu och väger. Och med mig säkerligen flera andra tänkande människor. Vill vi att världens ledare, trots Andreas Carlgren, kommer överens om att rädda världen och samtidigt ger borgarna en enorm statusvinst som i förlängningen kan leda till "four more years" eller vill vi att världens ledare, delvis tack vare Andreas Carlgren säger: f*** off till hela jordens befolkning och samtidigt kanske fixar så att sälen och bävern får sitta kvar.

Kräkmedel

Medan vissa använder denna blogg för att sprida glimrande tankar om folk som syns för lite i media, eller för att utfärda beskyllningar på försvarslösa östeuropeer med för små kalsonger, så använder jag den till att spy galla på otäcka fenomen och företeelser, så att jag därigenom kan upprätthålla ett någorlunda gott humör i mitt kontor.

Förra gången var det entreprenörismens intåg i läroplanerna, denna gång är det Johan Norbergs överlägsna flin och khakifärgad sommarskjorta med kavajen ledigt slängd över axeln på en blomstrande äng i soldis som får min uppmärksamhet. Se själva här. Varning för uttalande som "lycka är inte en plats utan ett sätt att resa" eller "idéhistorikern Johan Norberg". Idéhistoriker my arse. Men men, det är fotot som är värst.

Johan Norberg kvalificerar definitivt inte på H:s lista.

Folk man borde höra mer om

Det är väl klarlagt bortom allt rimligt tvivel att det finns en del människor runt om i vår värld som syns och hörs lite för mycket. Ni kan själva gör en topp tre lista, så länge en plats innehas av Jordan (inte Henke Larssons son). Men det finns en hel del människor som absolut inte får tillräcklig plats i massmedierna. Folk det hade varit intressant att höra mer om. Här kommer en topptrelista (det var länge sedan nu) i omvänd intresseordning, se det som en uppmaning till dem som utser Sommarpratare:

3) Elisabeth Höglunds frisör. Vad tänker människan? Dör en lite bit av vederbörandes yrkesstolthet varje gång Elisabeth vill boka tid. Är det råvaran det är fel på? Är det det bästa som går att få fram? Har han/hon föreslagit peruk? Är det peruk? Är det svårt att komma åt med saxen? Frågorna är många. Svaren få.

2) Angela Merkels man. Det är talande att den svenska wikipedialänken till Joseph Sauer är röd. Vet någon hur han ser ut? Han är inte direkt någon Michelle, Veronica, Carla, Cherie, eller ens en liten Filippa. Tydligen är mannen kvantfysiker och stannade hemma från hustruns presidentinvigning för att se tillställningen på TV. Hade varit fantastiskt spännande att få vara en fluga på den Merkelska vardagrsumsväggen. Tror stackars Joseph är en hunsad karl i filttofflor.

1) Påvens brorsa. Hur känner man sig när den kille man vuxit upp med, pallat äpplen med och lirat fotboll med blir överhuvud för världens alla katoliker? Kan man går till sin lokala Aldi som vanligt och köpa sin würst? "Tjenare Georg (han heter faktiskt så), hänt något nytt sen sist?" "Tja, vi har bytt kakel på badrummet, Bayer Leverkusen vann ju sist med 2-0 och jo förresten, hörde du att Jojo gått och blivit påve?"

Okej, jag erkänner. Höglundexemplet var ganska krystat. Men man måste ha tre exempel och jag är genuint intresserad i både Joseph och Georg. Förslag på andra som borde in på listan och kanske kan knuffa ner en frisör utan yrkesheder?

Stampe snodde mina hörlurar.

Jävla Stampe