I dag blev en nostalgifylld dag. I ett svep blev jag förflyttad till slutet av 90-talet och högstadielektionernas datakurser. Jag skulle lära mig det digitala arkivsystemet som nyttjas av min arbetsgivare. Tillsammans med ett gäng andra nyanställda slog jag mig ner i en datasal med inredning från 60-talet och datorer från 90-talet, komplett med en reklamkalender från 1998 som musmatta och med en gammal kul-mus som hoppade till ena hörnet i varje obevakat ögonblick. Vid katedern stod en arkivarie som uttalade word som vörd (med bergenskt skorre-R) och som hade den irriterande vanan att vissla alla s-ljud på precis samma sätt som gubben i Family Guy, något som skickade rysningar längs min ryggrad varje gång det skedde (ofta).
Arkivsystemet sparade alla kommentarer i Comic Sans och minst två av 5 timmar gick åt till att vänta på tre 60-åriga damer som inte lyckades apa efter det som projicerades på duken framme i salen. Alla skulle nämligen göra alla övningsuppgifter unisont....snark. Detta fick till följd att när vi skulle skapa dokument och skicka till grannen för att få kommentarer, började grannparet framför mig, medelålders män i skjorta, att skriva oanständiga förslag och signera med kursledarens namn. Allt för att inte dö av tristess. Själv har jag memorerat alla texttv-sidor som börjar med 300 och kan därför meddela att Falköping först ligger på 9 plats i damernas elitserie i Volleyboll.
Tips på hur man tacklar eventuella liknande situationer i framtiden mottages tacksamt. Funderar på Zen-Buddhism.
Tuesday, November 24, 2009
Thursday, November 19, 2009
En kändisspaningsgåta
Vem är han?
Monday, November 16, 2009
Lika barn leka sämst
När jag läste nyheterna häromdagen fick jag en chock. Jimmy Åkessons famösa debattartikel verkar av ha fått viss effekt, då SD enligt en Sifo-undersökning var större än både Kd och Centern. Att Kd och Centern har låga siffror gör ju inget (Hägglunds senaste artiklar har ju varit häpnadsväckande och Mauds skötsel av Vattenfall lämnar ju mycket övrigt att önska) men man undrar ju verkligen vilka kretiner som får för sig att stödja SD EFTER
artikeln som ju hade ungefär lika verklighetsförankring som Fantomen (inga likheter i övrigt). Förändringen var dock som vanligt inte statistiskt säkerställd så man vet ju aldrig.
Rasistiska knäppgökar finns ju dock tyvärr inte bara i Sverige. Häromdagen var jag på (o)roande presskonferens med Jean-Marie Le Pen, Nick Griffin (ledare för BNP i Storbritannien) och en okänd ungrare som ska försöka bilda en partigrupp i Europaparlamentet (mest att få EU-partibidrag). Sist extremhögern försökte gick det inte så bra när italienska fascister harvade på som vanligt om att alla rumäner är tjuvar, vilket fick ett rumänsk parti att hoppa av och gruppen splittrades.
Denna gången skulle man, då man för närvarande inte är tillräckligt många ledamöter bilda en "allians". Jean Marie Le Pen satt och såg bister ut, Nick Griffin förde förvirrade resonemang om att ge brittiska pengar tillbaka till britter (han syftade på partibidrag, BNP är närmast bankrutt efter sin senaste valkampanj) när han inte låtsades förstå franska medan ungraren på extremt knackig engelska försökte förklara att alla euroskeptiker sympatiserade med just hans parti (hur fan han visste det framgick inte).
Presskonferensen fick dock en intressant vändning då en partikamrat till Le Pen (för övrigt den enda på podiet som kunde både franska och engelska och därför fick prata en del) frågan om vilka de skulle kunna tänkas samarbeta med och nämnde då slovakiska och rumänska partier. Då vaknade ungraren (som för övrigt företräder ett halvfascistiskt parti som heter "Ett bättre Ungern", till skillnad från de andra ungerska partierna som ju vill ha ett sämre Ungern) och sa att samarbete med dessa var helt uteslutet. Hans parti företrädde nämligen alla ungrare och han hävdade att rumäner och slovaker var chauvinister och inte nationalister då de diskriminerade ungerska minoriteter. Spännade blir det att fortsätta följa denna allians som jag tror överlever cirka 6 månader till.
artikeln som ju hade ungefär lika verklighetsförankring som Fantomen (inga likheter i övrigt). Förändringen var dock som vanligt inte statistiskt säkerställd så man vet ju aldrig.
Rasistiska knäppgökar finns ju dock tyvärr inte bara i Sverige. Häromdagen var jag på (o)roande presskonferens med Jean-Marie Le Pen, Nick Griffin (ledare för BNP i Storbritannien) och en okänd ungrare som ska försöka bilda en partigrupp i Europaparlamentet (mest att få EU-partibidrag). Sist extremhögern försökte gick det inte så bra när italienska fascister harvade på som vanligt om att alla rumäner är tjuvar, vilket fick ett rumänsk parti att hoppa av och gruppen splittrades.
Denna gången skulle man, då man för närvarande inte är tillräckligt många ledamöter bilda en "allians". Jean Marie Le Pen satt och såg bister ut, Nick Griffin förde förvirrade resonemang om att ge brittiska pengar tillbaka till britter (han syftade på partibidrag, BNP är närmast bankrutt efter sin senaste valkampanj) när han inte låtsades förstå franska medan ungraren på extremt knackig engelska försökte förklara att alla euroskeptiker sympatiserade med just hans parti (hur fan han visste det framgick inte).
Presskonferensen fick dock en intressant vändning då en partikamrat till Le Pen (för övrigt den enda på podiet som kunde både franska och engelska och därför fick prata en del) frågan om vilka de skulle kunna tänkas samarbeta med och nämnde då slovakiska och rumänska partier. Då vaknade ungraren (som för övrigt företräder ett halvfascistiskt parti som heter "Ett bättre Ungern", till skillnad från de andra ungerska partierna som ju vill ha ett sämre Ungern) och sa att samarbete med dessa var helt uteslutet. Hans parti företrädde nämligen alla ungrare och han hävdade att rumäner och slovaker var chauvinister och inte nationalister då de diskriminerade ungerska minoriteter. Spännade blir det att fortsätta följa denna allians som jag tror överlever cirka 6 månader till.
Thursday, November 12, 2009
Att slå in öppna dörrar
Spanien tar över ordförandeskapet i EU från Sverige. Vilken fråga tror ni Spanien har valt som sin huvudfråga? Jo jämställdehet.
Det är väl nästan som om Italien skulle prioritera bekämpandet av organiserad brottslighet, Frankrike avvecklandet av CAP, Polen samkönade äktenskap, Irland fria aborter, Luxemburg ökad bankkontroll och Finland antidoping?
Det är väl nästan som om Italien skulle prioritera bekämpandet av organiserad brottslighet, Frankrike avvecklandet av CAP, Polen samkönade äktenskap, Irland fria aborter, Luxemburg ökad bankkontroll och Finland antidoping?
Thursday, November 05, 2009
En brännvinsbyråkrat i London
I torsdags tog jag mitt fruntimmer och min rock med brittiskt breda slag och drog till Stora Göteborg - alltså London. Min lillasyster jobbar som au-pair där i stan och jag har lovat att jag "snart kommer och hälsar på" i ca ett år. Nu hade jag till slut fått tummen ut ur stället den uppenbarligen satt fast och satt mig på ett BA-flygplan från 1982 (J hade inte gillat att planet såg så daterat ut och körde säkerhetsinstruktionerna på VHS-film).
Checkade in på hotellet i hotelltäta Bayswater/Notting Hill. Äggvita hus och stimmiga spanjacker överallt. London är sig ganska likt sen jag var där och gjorde obligatorisk post-gymnasietfrihetsperiod. Enda egentliga skillnaden är att de serverar präktigare kvasi-lyxiga pseudo-ekologiska chips (alltså "crisps", inte pommes frites) på puben. Mycket irriterande att man knappt kan få tag i sina älskade Walker's Cheese and Onion. Men men, ölen var fortfarande prisvärd. En ful-Stella är alltid en ful-Stella och Guinness smakar ju som bekant bättre på de brittanianska holmarna.
Ett besök på Tate Modern var givet. Speciellt när det utlovats mycken könsorgan. Och huvudutställningen "Pop Life" gjorde ingen snuskgubbe besviken. Men trots allt sexuellt explicit material blev jag mest imponerad av det gigantiska stålrum de satt upp i Tates stora hall. När man med trevande steg klev in rummets allt mer bedövande kolmörker kände man sig inte vidare stor i universum. Fräckt.
Science museum lockade med en Wallace and Gromit Experience. Jag hade högt ställda förväntningar.
De grusades snabbt.
Det visade sig vara en utställning inriktad mot tråkiga barn. Visst var det coolt att få se de riktiga modellerna och miljöerna från filmerna, men resten var föga imponerande och illa dold propaganda från brittiska Patentverket som sponsrat och vinklat hela utställningen på att hjärntvätta alla barn till entreprenörer - "england behöver fler innovativa företagare i framtiden". Man skulle alltså inspireras av uppfinningsrikedomen i W&G för att senare i livet uppfinna ett nytt samhällsfarligt finansiellt derivat. Eller nåt. Jag blev lite trött.
I övrigt så spatserades och spankulerades det mycket. Dracks många öl. Åts mycket onyttig mat. På lördagen Halloweenfestade vi. Jag fick snygga polisonger, elegant mustasch och en sensuell soul patch på hakan. Har nog aldrig varit så uppmärksammad och uppvaktad under en utekväll. Attans att jag inte har nån egen riktig skäggväxt...
Checkade in på hotellet i hotelltäta Bayswater/Notting Hill. Äggvita hus och stimmiga spanjacker överallt. London är sig ganska likt sen jag var där och gjorde obligatorisk post-gymnasietfrihetsperiod. Enda egentliga skillnaden är att de serverar präktigare kvasi-lyxiga pseudo-ekologiska chips (alltså "crisps", inte pommes frites) på puben. Mycket irriterande att man knappt kan få tag i sina älskade Walker's Cheese and Onion. Men men, ölen var fortfarande prisvärd. En ful-Stella är alltid en ful-Stella och Guinness smakar ju som bekant bättre på de brittanianska holmarna.
Ett besök på Tate Modern var givet. Speciellt när det utlovats mycken könsorgan. Och huvudutställningen "Pop Life" gjorde ingen snuskgubbe besviken. Men trots allt sexuellt explicit material blev jag mest imponerad av det gigantiska stålrum de satt upp i Tates stora hall. När man med trevande steg klev in rummets allt mer bedövande kolmörker kände man sig inte vidare stor i universum. Fräckt.
Science museum lockade med en Wallace and Gromit Experience. Jag hade högt ställda förväntningar.
De grusades snabbt.
Det visade sig vara en utställning inriktad mot tråkiga barn. Visst var det coolt att få se de riktiga modellerna och miljöerna från filmerna, men resten var föga imponerande och illa dold propaganda från brittiska Patentverket som sponsrat och vinklat hela utställningen på att hjärntvätta alla barn till entreprenörer - "england behöver fler innovativa företagare i framtiden". Man skulle alltså inspireras av uppfinningsrikedomen i W&G för att senare i livet uppfinna ett nytt samhällsfarligt finansiellt derivat. Eller nåt. Jag blev lite trött.
I övrigt så spatserades och spankulerades det mycket. Dracks många öl. Åts mycket onyttig mat. På lördagen Halloweenfestade vi. Jag fick snygga polisonger, elegant mustasch och en sensuell soul patch på hakan. Har nog aldrig varit så uppmärksammad och uppvaktad under en utekväll. Attans att jag inte har nån egen riktig skäggväxt...
Sunday, November 01, 2009
Hälsningar från Bryssel
På ingens begäran kommer här en rapport (inklusive bilder) från hundbajsets huvudstad. Mitt praktiserande går hittills utmärkt utan större incidenter. Om man ska det världsliga först så bor jag i en egen lägenhet med en japansk restaurang i bottenplanet. Varje gång jag kommer hem känner mig jag därför som i en sunkig amerikansk 70-talsdeckare. Jag har ju inga problem att odla en murrig Magnum-mustasch så om nån skickar ner en skinnpaj kan förvandlingen bli komplett.
Själva trainee-andet (dvs. "jobbandet") görs på Såssegruppens sekretariat tillsammans med 16 andra ungdomar från Europas alla hörn. Jag jobbar i ett utskott med det sexiga namnet Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikesfrågor. Det har varit rätt spännande och utvecklande hittills men har även inneburit en hel del dötid. En trygghet i vardagen är matsalen som serverar mat till nästan ÖG:s priser (den är faktiskt lite som ÖG:s fast med fler människor. Blandningen av nationaliteter är dock ungefär samma med skillnad att utlänningarna här inte är bytisar). Tillsammans med andra nordbor har jag också fast förankrat 12.30 som lunchtid och inga sydländska eftermiddagstider.
På min fritid har jag börjat på en kurs i franska. Förra veckan (då lektionerna handlade om verb i dåtid) gick hemläxan ut på att beskriva sin senaste semester. På min fattiga franska beskrev jag glatt Maltes äventyr på Irland, med J:s flygrädsla som klimax. Succén var given och jag inväntar nu reaktionen från den franska akademin.
Avslutningsvis finner ni två bilder från min dagliga tillvaro. Den till vänster kräver ingen förklaring medan den till höger föreställer min italienske sidekick Giacomo i hårt arbete i en pose som ni säker känner igen.
ps 1. Golvet i stora delar av parlamentet är väldigt wrestlingvänligt. Vad säger Boris om att förverkliga våra gamla tag-team brottarplaner? Under namnen Maskerade Gråsossen och Gröna Faran skulle vi kunna göra live osäkert för alla högerspöken.
ps 2. Använder även detta inlägg till att sjösätta in idé jag länge ruvat på: den kollaborativa Spotifyspellistan Malte. Bidrag gärna och kasta in så mycket låtar ni vill! (helst inte bara Eros dock)
Själva trainee-andet (dvs. "jobbandet") görs på Såssegruppens sekretariat tillsammans med 16 andra ungdomar från Europas alla hörn. Jag jobbar i ett utskott med det sexiga namnet Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikesfrågor. Det har varit rätt spännande och utvecklande hittills men har även inneburit en hel del dötid. En trygghet i vardagen är matsalen som serverar mat till nästan ÖG:s priser (den är faktiskt lite som ÖG:s fast med fler människor. Blandningen av nationaliteter är dock ungefär samma med skillnad att utlänningarna här inte är bytisar). Tillsammans med andra nordbor har jag också fast förankrat 12.30 som lunchtid och inga sydländska eftermiddagstider.
På min fritid har jag börjat på en kurs i franska. Förra veckan (då lektionerna handlade om verb i dåtid) gick hemläxan ut på att beskriva sin senaste semester. På min fattiga franska beskrev jag glatt Maltes äventyr på Irland, med J:s flygrädsla som klimax. Succén var given och jag inväntar nu reaktionen från den franska akademin.
Avslutningsvis finner ni två bilder från min dagliga tillvaro. Den till vänster kräver ingen förklaring medan den till höger föreställer min italienske sidekick Giacomo i hårt arbete i en pose som ni säker känner igen.
ps 1. Golvet i stora delar av parlamentet är väldigt wrestlingvänligt. Vad säger Boris om att förverkliga våra gamla tag-team brottarplaner? Under namnen Maskerade Gråsossen och Gröna Faran skulle vi kunna göra live osäkert för alla högerspöken.
ps 2. Använder även detta inlägg till att sjösätta in idé jag länge ruvat på: den kollaborativa Spotifyspellistan Malte. Bidrag gärna och kasta in så mycket låtar ni vill! (helst inte bara Eros dock)
Subscribe to:
Posts (Atom)