Såhär under det sista skälvande dygnet före avresa mot öster infinner sig några funderingar.
- Kommer vi bli insläppta i Bangladesh?
- Kommer vi träffa några uttråkade britter i tropikhjälm?
- Finns det svenskt kaffe hos D och C?
- Kommer J och CB komma fram till flygplatsen i tid för sin hemresa?
-Vad är spårvidden i Indien? (1676 mm)
- Kommer vi få möjlighet att åka BMC Ambassador?
- Kommer Boris att flacka? (egentligen onödig fråga)
- Vem blir magsjuk först?
Se där, några tankar om den närmsta framtiden. Kommentarer? Frågor?
Sunday, December 29, 2013
Friday, December 27, 2013
Byråkrater 2014, en astrologisk prognos
Kära Maltianer.
Det smärtar mig att se bloggens gradvisa ålderdom och död, och trots att jag under tiden i Indien samlat på mig lite olika bloggidéer är det få eller inga som förverkligats. En sak som jag dock vill dela med er härifrån är den månatliga tidningen Bureaucracy Today (själva tidningen är bättre än hemsidan). Denna innehåller bland mycket annat matnyttigt också ett horoskåp, så att vi hårt slitande byråkrater får det lite lättare att planera framtiden. Därför, med hjälp av tidningens mycket framstående astrolog, Anil Kumar Jain, har jag tagit fram följande horoskop:
Cirka, Stenbock:
CAPRICORN: January will be an excellent month for bureaucrats from the professional angle. Life-time opportunities will be knocking at your doorstep and you will be in a position to grab those. Your legitimate expectations will be met. Huge financial gains are expected in a deal of immovable property.
D och Hajjis, Vattumän:
AQUARIUS: January will start with a bonanza for bureaucrats from the professional angle. Your fortune will be at zenith and you will get much-needed respite from mental agony. Most of your legitimate expectations will be met. Planets indicate huge financial gains during the month. Any deal of immovable property should not be finalized during this month.
Juuuhän, Fisk
PISCES: Bureaucrats will excel in their profession and most of their wishes will get fulfilled. You will surge ahead with confidence and optimism. Your efforts will get recognized by your bosses and you will be suitably rewarded for that. Good news from abroad is also expected. Reasonable financial gains are expected in speculation.
Coverboy, Lejon
LEO: The New Year will start with a gift for bureaucrats from the professional angle. Your fortune will be at zenith and your most cherished wish will get fulfilled. You will be taken unawares by many pleasant surprises at your work place. You are likely to get a posting and a place of your choice. New sources of income may develop. A long journey during the second half of the month should be avoided. A deal of immovable property should not be finalized during January. Huge financial gains are expected in speculation during the first half of the month.
Glädjande nog kan man konstatera att det kommer gå mycket bra för de flesta av oss, med undantag från tjockisen som ju trots dessa visdomsord antagligen kommer att ge sig i väg på en lång resa första hälften av månaden. Ja inte bara en, utan två resor. Våghalsigt! Tur att nya inkomstkällor (medföljarlön?) uppenbarar sig.
Gott Nytt Byråkratår!
Det smärtar mig att se bloggens gradvisa ålderdom och död, och trots att jag under tiden i Indien samlat på mig lite olika bloggidéer är det få eller inga som förverkligats. En sak som jag dock vill dela med er härifrån är den månatliga tidningen Bureaucracy Today (själva tidningen är bättre än hemsidan). Denna innehåller bland mycket annat matnyttigt också ett horoskåp, så att vi hårt slitande byråkrater får det lite lättare att planera framtiden. Därför, med hjälp av tidningens mycket framstående astrolog, Anil Kumar Jain, har jag tagit fram följande horoskop:
Cirka, Stenbock:
CAPRICORN: January will be an excellent month for bureaucrats from the professional angle. Life-time opportunities will be knocking at your doorstep and you will be in a position to grab those. Your legitimate expectations will be met. Huge financial gains are expected in a deal of immovable property.
D och Hajjis, Vattumän:
AQUARIUS: January will start with a bonanza for bureaucrats from the professional angle. Your fortune will be at zenith and you will get much-needed respite from mental agony. Most of your legitimate expectations will be met. Planets indicate huge financial gains during the month. Any deal of immovable property should not be finalized during this month.
Juuuhän, Fisk
PISCES: Bureaucrats will excel in their profession and most of their wishes will get fulfilled. You will surge ahead with confidence and optimism. Your efforts will get recognized by your bosses and you will be suitably rewarded for that. Good news from abroad is also expected. Reasonable financial gains are expected in speculation.
Coverboy, Lejon
LEO: The New Year will start with a gift for bureaucrats from the professional angle. Your fortune will be at zenith and your most cherished wish will get fulfilled. You will be taken unawares by many pleasant surprises at your work place. You are likely to get a posting and a place of your choice. New sources of income may develop. A long journey during the second half of the month should be avoided. A deal of immovable property should not be finalized during January. Huge financial gains are expected in speculation during the first half of the month.
Glädjande nog kan man konstatera att det kommer gå mycket bra för de flesta av oss, med undantag från tjockisen som ju trots dessa visdomsord antagligen kommer att ge sig i väg på en lång resa första hälften av månaden. Ja inte bara en, utan två resor. Våghalsigt! Tur att nya inkomstkällor (medföljarlön?) uppenbarar sig.
Gott Nytt Byråkratår!
Monday, October 14, 2013
Kakdrottningen: Vi åt känguru
Lagom till tillkännagivandet av alla Nobelpris (och Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, som Olfo är noga med) so kommer här ett minst lika fint pris:
Hajpojkens pris till årets fnoskigaste ingress! (jag tänkte ställa mig bakom en fin dörr, öppna och läsa upp en fin motivering på 5 språk men ni fattar)
Och vinnare är:
”Kakdrottningen: Vi åt känguru
Hon kallas
Kakrottningen, ligger bakom bakbibeln ”Sju sorters kakor” och har fått
Gastronomiska Akademins guldmedalj för sina insatser för svensk matkultur. Men
här delar Birgitta Rasmusson med sig av ett helt annat sorts matminne: känguru
och krokodil. ”
Wednesday, October 09, 2013
Glad över kiss
Kolla hur jävla glad Christian ser ut när han kommer gåendes mot kisset (efter 14 sekunder i klippet). Gjorde min dag.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/frukt-hindrar-kroppen-bli-giftfri_8589924.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/frukt-hindrar-kroppen-bli-giftfri_8589924.svd
Tuesday, October 08, 2013
Östra rikshalvan som vanligt i framkant
Nu talar Bror ”Bunta” Wahlroos sekreterare ut
Hon tog hand om kanslichefens smutstvätt, överraskade honom i de delikataste situationer, såg supandet och mobbandet och kände till gubbarnas kvinnoaffärer. Men hon minns sin chef Bror Wahlroos med värme och respekt.
– Jag skulle inte berätta allt det jag nu tänker göra om jag inte var alldeles säker på att ”Bunta” där i sin himmel sitter och skrockar och gnuggar händerna av förtjusning.
– Han var ju sådan. Ju värre historier desto bättre.
Livet i Handels- och industriministeriets korridorer vid Alexandersgatan fick ny aktualitet när boken om Björn Wahlroos publicerades förra veckan. I den finns ett kapitel också om fadern Bror Wahlroos yviga eskapader.
Hbl möter Pirkko Pasanen, Wahlroos ex-sekreterare på restaurang Kosmos. Här under kristallkronorna, som knappt syntes genom tobaksröken, satt politiker, journalister, statens högsta tjänstemän och konstnärer. Det var sjuttiotal, ett årtionde som i sin frivola uppsluppenhet påminde om tjugotalet. Luncherna kunde på den tiden lätt dra ut från klockan tolv till midnatt.
Det var här man ofta också kunde möta Bror Wahlroos.
I dag är Pasanen pensionerad från justitieministeriet dit hon senare kom som sekreterare åt minister Kristian Gestrin.
– Wahlroos hade ett oerhört snabbt intellekt och en otålighet med alla som var dummare.
– Oberoende hur full Bunta var kunde han blixtsnabbt ögna igenom en A4:a och hitta minsta skrivfel, minns Pasanen.
Omtumlande möte
Hennes första möte med Wahlroos skedde 1973. Han hade redan då befäst sitt rykte som renässansfursten på Handels- och industriministeriet. Av många betraktad som en viktigare person än ministern. Pasanen var mammaledig när hon hörde om det lediga sekreterarjobbet. Problemet var att Wahlroos förutsatte flytande kunskaper i svenska. Det hade hon inte, men kanslichefen ville ändå träffa den unga damen som han blivit så varmt rekommenderad.
– Plötsligt ser jag framför mig en stor cigarr- och konjaksdoftande gestalt som fyller dörröppningen. Vau! Vilken härlig doft, tänkte jag.
”Parti!” röt Wahlroos lakoniskt.
Det var den enda ”frågan” kanslichefen ställde under anställningsintervjun.
– Jag bekände att hela familjen röstade på socialdemokraten Lasse Lehtinen, som var min småkusin.
– ”Den nollan” grymtade han. Alla var ju ”nollor” och ”idioter” i hans värld. Ändå kunde han umgås med Lasse hur bra som helst. Jag trodde förstås att det var kört med jobbet, men tre veckor senare ville han träffa mig en gång till. ”När kan ni börja?”, var hans enda fråga den gången.
– Att jag inte kunde svenska hade inte längre någon betydelse, Wahlroos lovade sköta den biten i mitt ställe.
Pirkko Pasanen skulle få uppleva tre turbulenta men spännande år i sin ”farstu”, som hon kallade rummet utanför kanslichefens. Senare i karriären kunde hon undervisa gulnäbbar i sekreterarbranschen om att ”till sekreterarens arbetsuppgifter hör allt, utom att gå i säng med bossen.”
Det senare var inte en självklarhet i 70-talets Finland.
Knäppte på fingrarna
– Början var hemsk. Jag var en landsflicka och han var på mig hela tiden. Ibland jagades jag runt skrivbordet, men jag sade ifrån och knäppte honom på fingrarna och efter det respekterade han mig.
– Läget blev bättre när han fick en ”personlig assistent”. Hon gick under benämningen ”den lilla svarta” och var att beteckna som hans sällskapsdam, några riktiga arbetsuppgifter hade hon inte.
Han tog henne med på alla representationsuppdrag och resor och det väckte förstås anstöt, men han ville chockera och provocera.
Det hände att Pasanen överraskade paret i mycket intima situationer på ministeriet.
– Alla visste vad hon var för en. Det hände både en och annan gång att jag svarade i telefonen när mannen i andra ändan trodde att han talade med ”den lilla svarta” och började dra sig till minnes hur underbart ”vi” hade haft det samma natt. Det var alltid lika roligt att avsluta med ett ”jag tror du talar med fel person”.
– På den tiden var Utrikesministeriet inrymt i statsrådsborgen mitt-emot och det berättades att tjänstemännen sålde biljetter för tio mark åt den som ville ställa sig i ett fönster och se vad kanslichefen och ”den lilla svarta” höll på med. Det var en urban legend, men det stämmer att han aldrig drog för gardinerna.
Till nackdelarna hörde att Pasanen hade lika korpsvart hår som ”den lilla svarta” och de två förväxlades ofta.
– Det var väl ett pris jag fick betala.
Öl i ottan
Pirkko Pasanen hade order om att infinna sig på jobbet prick halv åtta varje morgon. Kanslichefen inledde sin dag med en mellanöl klockan halv fem innan han gick ut med hunden.
– Han berättade att han gick och läste medan hunden uträttade sitt.
– Först gick vi igenom dagens program och klockan åtta brukade de första gästerna anlända. Då skulle jag komma med brickan. Otaliga gånger bad jag om att få ett litet kylskåp så att jag inte behövde gå genom hela ministeriet med de klirrande glasen. Men nej, han ville att alla skulle veta att ”nu börjar det”.
– Om det kom en ambassadör på besök klockan åtta så blev han bjuden på konjak. Alla klarade inte av att dricka ur och jag gömde glasen bakom gardinen innan nästa gäst kom.
De halvdruckna glasen dög bra åt törstiga tjänstemän på ministeriet. Om det inte fanns officiella gäster att tillgå så kommenderades ett gäng från Utrikesministeriet till kanslichefens rum.
– Han drack aldrig ensam. Om ingen fanns till hands så fick jag hålla honom sällskap. Jag behövde inte dricka, men jag skulle sitta med.
Det dracks friskt på arbetstid och Pasanen minns väl tragedin med en ung sommarhjälp som fick smak för det glamorösa livet med sprit varje dag. Det slutade med alkoholism och en förtidig död i alkoholförgiftning.
– Jag hade ett plastfat redo under skrivbordet ifall någon av gästerna började må illa. Bunta hade aldrig sådana problem.
Om inget besök var inprickat brukade Wahlroos roa sig med att ta emot sina underlydande med råa kommentarer i stil med ”jaså, du din idiot tänkte också komma på jobb”.
– Han älskade att skälla på folk så att andra hörde.
Till förmiddagsrutinerna hörde ett utdraget besök på närbelägna puben Pataässä.
– Han gick alltid med någon kompis. Om ministern skulle ha tag på honom måste jag ringa krogen eller skicka någon vaktmästare eller chaufför efter honom, mobiler fanns ju inte.
Gänget runt Wahlroos hade också tillgång till en så kallad ”dagsadress” där man ostört kunde träffa sitt damsällskap.
– Därifrån kunde han ofta ringa och berätta vem han var tillsammans med. Han briljerade gärna. Bland kvinnorna som frekventerade lägenheten fanns kända damer.
– Men fast han var hur lullig som helst så blev han spiknykter i samma sekund som han slog klubban i bordet och öppnade något möte på ministeriet.
Till dagsrutinerna hörde också Wahlroos privata studier i franska.
– Varje dag satte han sig ner med en ordbok och den franska utgåvan av Det Bästa. Han läste en kvart och då skulle jag se till att ingen kom och störde honom, inte ens den personliga assistenten fick komma in.
– Han ville sällan tala i telefon. Det var bara med några personer han orkade föra längre samtal, annars var det bara ”ja”, ”nej” och ”hej” och luren på.
Till sekreterarens sysslor hörde också att ta hand om högen med smutstvätt. Skjortor och kostymer konsumerades i rasande takt och skjutsades till och från tvätteriet med chaufförer och vaktmästare.
Tre år jobbade de två tillsammans. Sedan klarade inte Pasanen av att kombinera ensamförsörjarrollen med Wahlroos strikta arbetstider. Hon minns hur Wahlroos hjälpte henne till ett byråsekreterarjobb i Los Angeles.
– Jag saknade betyg i engelska fast jag talade språket flytande. Jag frågade Bunta om han låter mig åka. När föredragande tjänstemannen kom med listan som upptog sextio sökande tog Bunta och rev den. ”Pasanen åker till LA”, sade han och saken var slutbehandlad.
– Jag var tacksam för min sons skull. I USA fick han gå in en skola som upptäckte hans matematiska begåvning. Senare kom han att doktorera och föreläsa bland annat i Berkeley.
– Jag skäms inte att berätta historien. Alla andra var ju också där på liknande meriter.
– Han var ju sådan. Ju värre historier desto bättre.
Livet i Handels- och industriministeriets korridorer vid Alexandersgatan fick ny aktualitet när boken om Björn Wahlroos publicerades förra veckan. I den finns ett kapitel också om fadern Bror Wahlroos yviga eskapader.
Hbl möter Pirkko Pasanen, Wahlroos ex-sekreterare på restaurang Kosmos. Här under kristallkronorna, som knappt syntes genom tobaksröken, satt politiker, journalister, statens högsta tjänstemän och konstnärer. Det var sjuttiotal, ett årtionde som i sin frivola uppsluppenhet påminde om tjugotalet. Luncherna kunde på den tiden lätt dra ut från klockan tolv till midnatt.
Det var här man ofta också kunde möta Bror Wahlroos.
I dag är Pasanen pensionerad från justitieministeriet dit hon senare kom som sekreterare åt minister Kristian Gestrin.
– Wahlroos hade ett oerhört snabbt intellekt och en otålighet med alla som var dummare.
– Oberoende hur full Bunta var kunde han blixtsnabbt ögna igenom en A4:a och hitta minsta skrivfel, minns Pasanen.
Omtumlande möte
Hennes första möte med Wahlroos skedde 1973. Han hade redan då befäst sitt rykte som renässansfursten på Handels- och industriministeriet. Av många betraktad som en viktigare person än ministern. Pasanen var mammaledig när hon hörde om det lediga sekreterarjobbet. Problemet var att Wahlroos förutsatte flytande kunskaper i svenska. Det hade hon inte, men kanslichefen ville ändå träffa den unga damen som han blivit så varmt rekommenderad.
– Plötsligt ser jag framför mig en stor cigarr- och konjaksdoftande gestalt som fyller dörröppningen. Vau! Vilken härlig doft, tänkte jag.
”Parti!” röt Wahlroos lakoniskt.
Det var den enda ”frågan” kanslichefen ställde under anställningsintervjun.
– Jag bekände att hela familjen röstade på socialdemokraten Lasse Lehtinen, som var min småkusin.
– ”Den nollan” grymtade han. Alla var ju ”nollor” och ”idioter” i hans värld. Ändå kunde han umgås med Lasse hur bra som helst. Jag trodde förstås att det var kört med jobbet, men tre veckor senare ville han träffa mig en gång till. ”När kan ni börja?”, var hans enda fråga den gången.
– Att jag inte kunde svenska hade inte längre någon betydelse, Wahlroos lovade sköta den biten i mitt ställe.
Pirkko Pasanen skulle få uppleva tre turbulenta men spännande år i sin ”farstu”, som hon kallade rummet utanför kanslichefens. Senare i karriären kunde hon undervisa gulnäbbar i sekreterarbranschen om att ”till sekreterarens arbetsuppgifter hör allt, utom att gå i säng med bossen.”
Det senare var inte en självklarhet i 70-talets Finland.
Knäppte på fingrarna
– Början var hemsk. Jag var en landsflicka och han var på mig hela tiden. Ibland jagades jag runt skrivbordet, men jag sade ifrån och knäppte honom på fingrarna och efter det respekterade han mig.
– Läget blev bättre när han fick en ”personlig assistent”. Hon gick under benämningen ”den lilla svarta” och var att beteckna som hans sällskapsdam, några riktiga arbetsuppgifter hade hon inte.
Han tog henne med på alla representationsuppdrag och resor och det väckte förstås anstöt, men han ville chockera och provocera.
Det hände att Pasanen överraskade paret i mycket intima situationer på ministeriet.
– Alla visste vad hon var för en. Det hände både en och annan gång att jag svarade i telefonen när mannen i andra ändan trodde att han talade med ”den lilla svarta” och började dra sig till minnes hur underbart ”vi” hade haft det samma natt. Det var alltid lika roligt att avsluta med ett ”jag tror du talar med fel person”.
– På den tiden var Utrikesministeriet inrymt i statsrådsborgen mitt-emot och det berättades att tjänstemännen sålde biljetter för tio mark åt den som ville ställa sig i ett fönster och se vad kanslichefen och ”den lilla svarta” höll på med. Det var en urban legend, men det stämmer att han aldrig drog för gardinerna.
Till nackdelarna hörde att Pasanen hade lika korpsvart hår som ”den lilla svarta” och de två förväxlades ofta.
– Det var väl ett pris jag fick betala.
Öl i ottan
Pirkko Pasanen hade order om att infinna sig på jobbet prick halv åtta varje morgon. Kanslichefen inledde sin dag med en mellanöl klockan halv fem innan han gick ut med hunden.
– Han berättade att han gick och läste medan hunden uträttade sitt.
– Först gick vi igenom dagens program och klockan åtta brukade de första gästerna anlända. Då skulle jag komma med brickan. Otaliga gånger bad jag om att få ett litet kylskåp så att jag inte behövde gå genom hela ministeriet med de klirrande glasen. Men nej, han ville att alla skulle veta att ”nu börjar det”.
– Om det kom en ambassadör på besök klockan åtta så blev han bjuden på konjak. Alla klarade inte av att dricka ur och jag gömde glasen bakom gardinen innan nästa gäst kom.
De halvdruckna glasen dög bra åt törstiga tjänstemän på ministeriet. Om det inte fanns officiella gäster att tillgå så kommenderades ett gäng från Utrikesministeriet till kanslichefens rum.
– Han drack aldrig ensam. Om ingen fanns till hands så fick jag hålla honom sällskap. Jag behövde inte dricka, men jag skulle sitta med.
Det dracks friskt på arbetstid och Pasanen minns väl tragedin med en ung sommarhjälp som fick smak för det glamorösa livet med sprit varje dag. Det slutade med alkoholism och en förtidig död i alkoholförgiftning.
– Jag hade ett plastfat redo under skrivbordet ifall någon av gästerna började må illa. Bunta hade aldrig sådana problem.
Om inget besök var inprickat brukade Wahlroos roa sig med att ta emot sina underlydande med råa kommentarer i stil med ”jaså, du din idiot tänkte också komma på jobb”.
– Han älskade att skälla på folk så att andra hörde.
Till förmiddagsrutinerna hörde ett utdraget besök på närbelägna puben Pataässä.
– Han gick alltid med någon kompis. Om ministern skulle ha tag på honom måste jag ringa krogen eller skicka någon vaktmästare eller chaufför efter honom, mobiler fanns ju inte.
Gänget runt Wahlroos hade också tillgång till en så kallad ”dagsadress” där man ostört kunde träffa sitt damsällskap.
– Därifrån kunde han ofta ringa och berätta vem han var tillsammans med. Han briljerade gärna. Bland kvinnorna som frekventerade lägenheten fanns kända damer.
– Men fast han var hur lullig som helst så blev han spiknykter i samma sekund som han slog klubban i bordet och öppnade något möte på ministeriet.
Till dagsrutinerna hörde också Wahlroos privata studier i franska.
– Varje dag satte han sig ner med en ordbok och den franska utgåvan av Det Bästa. Han läste en kvart och då skulle jag se till att ingen kom och störde honom, inte ens den personliga assistenten fick komma in.
– Han ville sällan tala i telefon. Det var bara med några personer han orkade föra längre samtal, annars var det bara ”ja”, ”nej” och ”hej” och luren på.
Till sekreterarens sysslor hörde också att ta hand om högen med smutstvätt. Skjortor och kostymer konsumerades i rasande takt och skjutsades till och från tvätteriet med chaufförer och vaktmästare.
Tre år jobbade de två tillsammans. Sedan klarade inte Pasanen av att kombinera ensamförsörjarrollen med Wahlroos strikta arbetstider. Hon minns hur Wahlroos hjälpte henne till ett byråsekreterarjobb i Los Angeles.
– Jag saknade betyg i engelska fast jag talade språket flytande. Jag frågade Bunta om han låter mig åka. När föredragande tjänstemannen kom med listan som upptog sextio sökande tog Bunta och rev den. ”Pasanen åker till LA”, sade han och saken var slutbehandlad.
– Jag var tacksam för min sons skull. I USA fick han gå in en skola som upptäckte hans matematiska begåvning. Senare kom han att doktorera och föreläsa bland annat i Berkeley.
– Jag skäms inte att berätta historien. Alla andra var ju också där på liknande meriter.
Thursday, September 26, 2013
Regeringsförhandlingar gone wild?
Just nu sitter fyra norska borgliga partier och försöker komma överens om vilken regering man skall ha. Kan Venstre verkligen samarbeta med Fremskrittspartiet trots att man innan valet avisat ett sådant samarbete? Offrar Kristelig folkeparti flera hjärtefrågor för lite makt? Idag väntas vi få ett svar och redan har det mest otippade förhandilngskravet läckt ut i pressen.
Till vänster KrFs partiledare, till höger Norges kommande statsminister
Stora frågan: Varför var detta ett krav från KrFs gräsrötter?
Till vänster KrFs partiledare, till höger Norges kommande statsminister
Stora frågan: Varför var detta ett krav från KrFs gräsrötter?
Monday, September 02, 2013
Vår nya arbetsplats
Det finns seriöst en myndighet i USA som heter United States Cyber Command. De är inte kloka de där jänkarna.
Tuesday, August 27, 2013
Frank Andersson gör saker
Aftonbladet har fått för sig att Frank Andersson är en samhällsfigur av största möjliga intresse. Jag tänkte därför bidra med en exposé över Frank Andersson när han gör saker:
Frank Andersson har ont i hjärtat
Frank Andersson har en ung fru
Frank Andersson spelar på V75
Frank Anderssons skoter är stulen
Allt detta bara under augusti. Och kidsen måste vara såhär: "vem fan är Frank Andersson?"
Monday, August 26, 2013
I valet och kvalet.
Nu har ju
valrörelsen (här kunde man ha ordvitsat om stjärtslag) dragit igång i Norge och
som en upplyst väljare tänkte jag att jag skulle sätta mig in i vad partierna
står för. Partiprogram är ofta långa och tråkiga att läsa, så jag grävde istället ned mig i partiernas slagord –
som ju borde fånga essensen av partiernas politik.
Sosialistisk
Venstre: ”Olika människor, lika
möjligheter”. Håller med till 100 % Bra.
Høyre: ”Möjligheter
för alla”. Till förväxling likt motståndarpartiets slogan. Men jag håller med,
det är viktigt att alla får möjligheter.
Venstre: ”Folk
först”. Lite luddig. Jag föredrar dock att folk kommer först framför till
exempel kolkraftverk och gråsuggor. Så det låter prima.
Arbeiderpartiet: ”Vi
tar Norge vidare”. Jag är helt imot att Norge ska stanna upp. Skönt att Ap
heller inte vill det.
Fremskrittspartiet: ”Enklare vardag för vanligt folk”. Jag hatar
krångliga vardagar. Vill verkligen inte få det mer komplicerat efter valet.
Senterpartiet: ”Vi tar hela Norge i bruk”. En ordvits. Bra. Verkar dessutom dumt att till exempel
bara använda Svalbard.
Kristelig
folkeparti: ”Mäniskovärde i centrum”. Absolut. Ingenting att klaga på.
Miljøpartiet de
grønne: ”Tänk. Nytt. Rösta. Grönt”. Förutom stackatoimperativ så är miljö
viktigt. Bra där.
Det verkar som om
min röst bör gå till hela gänget. Ap snodde ju Sossarnas förra succéslogan inför
valet 2009: ”Alla ska med”. Kanske det är det som är budskapet?
...men så slår
det mig. Det är ju stortingsvalg. Jag får inte rösta.
Tuesday, July 30, 2013
Ur D:s dagbok
Hej och hallå dagboken.
Förra måndagen var jag förbi Eskilstuna och hälsade på J och L. Trots mitt tajta jetsetschema unnade jag mig ett besök på landsorten. Särskilt imponerad blev jag av J och L:s fräscha tvårummare, en s.k. "Living-lägenhet", med genomtänkta och påkostade materialval och ytskikt. Närheten till järnväg och kvällsöppen butik förstärkte det urbana intrycket.
Besiktning skedde också av parets balkongodlingar, kända från instagram. Jag ställde några initierade frågor om tomater, men oroade mig också för skadedjur i smyg.
Jag och J lagade mat, och jag flashade lite med mina skills i salladsskärning- det blev gott, och jag tackade inte nej till en chardonnay till maten. Men hur har j det med alkoholvanorna egentligen, vin en vanlig jobbmåndag? Jaja, alla vet ju att det är systembolaget som gjort att svenskar inte kan hantera sprit.
Givetvis hade jag med mig en generös gåva från bengalen, i form av fyra kaffekoppar från Rörstrand. Hipster och tant på samma gång - modernt!
Det var allt för denna gång.
Tack och hej- leverpastej
Förra måndagen var jag förbi Eskilstuna och hälsade på J och L. Trots mitt tajta jetsetschema unnade jag mig ett besök på landsorten. Särskilt imponerad blev jag av J och L:s fräscha tvårummare, en s.k. "Living-lägenhet", med genomtänkta och påkostade materialval och ytskikt. Närheten till järnväg och kvällsöppen butik förstärkte det urbana intrycket.
Besiktning skedde också av parets balkongodlingar, kända från instagram. Jag ställde några initierade frågor om tomater, men oroade mig också för skadedjur i smyg.
Jag och J lagade mat, och jag flashade lite med mina skills i salladsskärning- det blev gott, och jag tackade inte nej till en chardonnay till maten. Men hur har j det med alkoholvanorna egentligen, vin en vanlig jobbmåndag? Jaja, alla vet ju att det är systembolaget som gjort att svenskar inte kan hantera sprit.
Givetvis hade jag med mig en generös gåva från bengalen, i form av fyra kaffekoppar från Rörstrand. Hipster och tant på samma gång - modernt!
Det var allt för denna gång.
Tack och hej- leverpastej
Tuesday, June 18, 2013
Tuesday, May 21, 2013
Monday, May 20, 2013
Hej vad det går!
Satan vilket partaj. Har inte så många bilder för att dokumentera förloppet men den här när den jättefulla tjejen blir snurrad på en serveringsvagn och Cirka hoppar in på undervåningen av sagda vagn är ett guldkorn.
Wednesday, May 15, 2013
En hög
Detta ser en från Junis balkong i Genève. Det är den högsta högen med fågelbajs jag sett i hela mitt liv. Nu har ni sett den också:
Tuesday, April 30, 2013
Konstutbildning
Var på konstuställning i helgen och såg tavlor av Antoine Watteau (1684-1721) - mannen som var en överdängare på att realistiskt avbilda musiker, glada fester och italienska lustspel (Commedia dell'arte, alltså vandrande teatersällsskap med karaktärerna Harlekin & Co). Han även av skaparna till Rokoko-stilen.
Intressant lösryckt fakta:
Watteau blev känd som en flamländsk målare trots att han aldrig satte sin fot i landet. Enligt utställningen så avsågs istället han målarstil som tog inspiration av flamländska mästare, enligt Wikipedia så berodde det på att hans födelseort Valenciennes just blivit annekterad av Frankrike från Spanska Nederländerna.
Som avslutning kommer en quizfråga:
Vad är det EGENTLIGEN som avbildas på denna tavla?
"Le savoyard et sa marmotte", typ "Luffaren och hans murmeldjur",
.jpg)
(På denna tid kallades benämdes luffare på franska som Savoyarder, dvs. personer från den franska regionen Savojen).
Rätt svar vinner en en god öl i Bryssel
Intressant lösryckt fakta:
Watteau blev känd som en flamländsk målare trots att han aldrig satte sin fot i landet. Enligt utställningen så avsågs istället han målarstil som tog inspiration av flamländska mästare, enligt Wikipedia så berodde det på att hans födelseort Valenciennes just blivit annekterad av Frankrike från Spanska Nederländerna.
Som avslutning kommer en quizfråga:
Vad är det EGENTLIGEN som avbildas på denna tavla?
"Le savoyard et sa marmotte", typ "Luffaren och hans murmeldjur",
.jpg)
(På denna tid kallades benämdes luffare på franska som Savoyarder, dvs. personer från den franska regionen Savojen).
Rätt svar vinner en en god öl i Bryssel
Thursday, April 18, 2013
Friday, April 12, 2013
Tuesday, March 19, 2013
Tommy "Black" Nilsson
För att travestera Doktor Kosmos; är det på låtsas eller är det på riktigt? Jag fattar ingenting.
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/tommy-black-blev-kuppad
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/tommy-black-blev-kuppad
Wednesday, March 13, 2013
Världens snabbaste brandbil - svenskarnas favorit
Hur länge ska denna nyhet ligga på DNs topplista, egentligen?
I flera månader har brandbilen dykt upp på listan, pendlandes mellan plats 1 och 3. Det är lite utav ett mysterium - man tror att brandbilen till slut fallit i glömska en dag, men så dyker den upp igen nästa morgon.
Den journalist som lade upp denna nyhet borde få en rejäl löneförhöjning med tanker på dessa månader av klick som brandbilen genererat. Och sedan borde någon skriva en avhandling om vad det säger om svenska folket att en ovanligt snabb brandbil är det som lockar mest vecka in och vecka ut i detta annars så snabbombytliga nyhetsflöde.
Själv har jag konstigt nog inte ens klickat på den ännu - har ni?
I flera månader har brandbilen dykt upp på listan, pendlandes mellan plats 1 och 3. Det är lite utav ett mysterium - man tror att brandbilen till slut fallit i glömska en dag, men så dyker den upp igen nästa morgon.
Den journalist som lade upp denna nyhet borde få en rejäl löneförhöjning med tanker på dessa månader av klick som brandbilen genererat. Och sedan borde någon skriva en avhandling om vad det säger om svenska folket att en ovanligt snabb brandbil är det som lockar mest vecka in och vecka ut i detta annars så snabbombytliga nyhetsflöde.
Själv har jag konstigt nog inte ens klickat på den ännu - har ni?
Saturday, March 02, 2013
Subjektiv strumprecension
1. Citygross svarta strumpor inköpt i fempack
Uppskattat pris: 60 kr för fem par
Plus: billiga
Minus: ser för taskiga ut efter ett antal tvättar
Samlat omdöme: Nätt och jämnt prisvärda trots det låga priset
2. H & M:s svarta tubsockor
Uppskattat pris: 79:50 för fem par
Plus: Ok kvalitet. Har behållit färgen
Minus: tubsockor
Samlat omdöme: inköptes mest för att slippa träna i tunna strumpor. Kommer sällan ihåg att ta med dem
3. Happy Socks prickiga
Uppskattat pris: 60 kr för ett par på Gällstad Outlet
Plus: snygga
Minus: Dyra och tappar du bort en så är det bara att slänga den andra
Samlat omdöme: Visar man strumporna så mycket att det är värt det? Sällan
4. Svarta bambustrumpor
Uppskattat pris: 79 kr för tre par
Plus: Miljövänliga, sköna och slits inte alls i tvätten
Minus: Innehåller 20 procent oljebaserade produkter
Samlat omdöme: Väldigt bra strumpa!
5. Strumpor i 100 procent ekologisk bomull
Uppskattat pris: 65 kr för ett par
Plus: Ekologiska
Minus: Dyra, och det funkar liksom inte. Utan någon elastisk produkt i sig så glider de bara ner
Samlat omdöme: Ej prisvärt. Trots att samvetet inte belastas så mycket
6. Blodgivningens strumpor
Uppskattat pris: 0,5 liter blod för två par
Plus: Ganska snygga och gratis
Minus: Herrstorlekar i blått och damstorlekar i rött. Begränsat genustänk. Krymper dessutom en del.
Samlat omdöme: I jämförelse med andra premier såsom trisslott så står de sig ganska slätt
Testvinnare:
Bambustrumpan! Ganska billiga, oerhört sköna och gjorda i bambu som är snabbväxande, inte kräver något bekämpningsmedel och inte behöver konstbevattnas.
Tuesday, January 22, 2013
Jag trodde han var död.
I cirka (sic) tre år har han varit borta. Död och begraven. Men på tredje året, i kontakt med ny bredbandsleverantör, uppstånden igen ifrån de döda. Fan.
Thursday, January 17, 2013
Vardagsbilder
Hejsan.
Jag är ålderstigen och trött och kan därför inte skriva något fyndigt utan kontrar istället med att publicera några högst personliga bilder ur mitt privata arkiv, men som tur är saknar de helt allmänintresse. Men ni Maltianer kanske har glädje av att se hur jag har det?
Ingenting är gratis nuförtiden och för att få ihop till brödfödan måste jag därför infoga lite reklam i detta inlägg, reklam för författaren Swami Sukhabodhanda, som jag tycker ni borde läsa. Jag har markerat en bok ur hans digra produktion, men några andra titlar fick också plats i bilden och de är säkert också läsvärda.
Bildguide:
1. Jag lever radhusliv i mitt radhus. Vid detta tillfälle inmundigandes en kopp chai.
2. Jag spelar dubbeltennis några tiotal meter från nämnda radhus, en stor källa till glädje.
3. Min chef. Med fru.
4. Reklam
Friday, January 11, 2013
Innan turisterna kommer
Bangladesh slogan för att locka turister var tidigare "Come before the tourists come". Denna slogan hade de från 80-talet fram till nyligen då de bytte till det tråkigare "Beautiful Bangladesh" (de upptäckte väl att det faktiskt aldrig kom några turister innan turisterna).
Det finns dock ganska mycket att se och göra i Bangladesh som (åtminstone en viss sorts turister - eller "resenärer" på Lonely Planet-språk) skulle gilla. Tyvärr underlättar inte Bangladesh speciellt mycket för sin egen turistindustri, snarare tvärtom.
Till exempel finns i sydöstra Bangladesh ett område som heter Chittagong Hill Tracts (CHT). Området, befolkat av olika stammar av icke-bengalisk ursprungsbefolkning, har en egen, intressant och komplicerad historia. Det rådde ett inbördeskrig i CHT fram till 1997, och sedan dess har området en speciell status under ett fredsavtal med stor militär närvaro. Samtidigt är CHT den kanske vackraste och mest annorlunda delen av Bangladesh, inte minst p g a de kullar och berg som finns där - en topografi som resten av landet saknar. Allt detta kittlade en grupp byråkrater så pass att vi besökte Bandarban, en del av CHT, i december.
För att som utlänning få besöka CHT måste man få tillstånd från Bangladeshiska utrikesdepartementet, CHT-ministeriet mfl. Eftersom vi hade ont om tid innan resan sökte vi med hjälp av protokoll-handläggaren på sv. ambassaden. Nackdelen med detta blir att myndigheterna då ser att det är utländska diplomater som ska besöka CHT, och slår därför för vårt beskydd på stortrumman och sätter in hela kavalleriet: under alla tre dagar i Bandarban eskorterades vi av sex beväpnade poliser som gärna slog på sirenen och nästan prejade mötande bilar av vägen när de körde före vår minibuss. Detta underlättade så klart inte vår interaktion med lokalinvånarna (vilket också förstås var en tanke från myndigheterna).
Planet var från 80-talet och inget J skulle ha uppskattat.
Med våra snälla vänner poliserna på väg in på en marknad.
Har jag glömt att berätta att C och jag adopterat en son?
Scenic view 1.
Scenic view 2.
Skogspromenad.
Det finns dock ganska mycket att se och göra i Bangladesh som (åtminstone en viss sorts turister - eller "resenärer" på Lonely Planet-språk) skulle gilla. Tyvärr underlättar inte Bangladesh speciellt mycket för sin egen turistindustri, snarare tvärtom.
Till exempel finns i sydöstra Bangladesh ett område som heter Chittagong Hill Tracts (CHT). Området, befolkat av olika stammar av icke-bengalisk ursprungsbefolkning, har en egen, intressant och komplicerad historia. Det rådde ett inbördeskrig i CHT fram till 1997, och sedan dess har området en speciell status under ett fredsavtal med stor militär närvaro. Samtidigt är CHT den kanske vackraste och mest annorlunda delen av Bangladesh, inte minst p g a de kullar och berg som finns där - en topografi som resten av landet saknar. Allt detta kittlade en grupp byråkrater så pass att vi besökte Bandarban, en del av CHT, i december.
För att som utlänning få besöka CHT måste man få tillstånd från Bangladeshiska utrikesdepartementet, CHT-ministeriet mfl. Eftersom vi hade ont om tid innan resan sökte vi med hjälp av protokoll-handläggaren på sv. ambassaden. Nackdelen med detta blir att myndigheterna då ser att det är utländska diplomater som ska besöka CHT, och slår därför för vårt beskydd på stortrumman och sätter in hela kavalleriet: under alla tre dagar i Bandarban eskorterades vi av sex beväpnade poliser som gärna slog på sirenen och nästan prejade mötande bilar av vägen när de körde före vår minibuss. Detta underlättade så klart inte vår interaktion med lokalinvånarna (vilket också förstås var en tanke från myndigheterna).
Thursday, January 03, 2013
Ibland lönar det sig att vara nyfiken
Som årets första inlägg kommer här ett stycke grävande journalistik. Jag var för inte så länge sedan på en fest i en svit på Berns. Klåfingrig som jag är så tittade jag runt lite i byrålådorna och hittade då bifogade protokoll från vad som verkar vara ett ordensmöte för en orden jag inte tänkte nämna vid namn med tanke på LEX Oliv.
Värt att notera:
1. Av de närvarande har vi en ägare till ett medelstort företag i finansbranschen, potentiellt en kommunstyrelseledamot i Täby och eventuellt en professor i geovetenskap (klimatförnekare).
2. Rätt titulatur för riddare och ledamot är inte medlem utan "virtuell undersåte".
3. Obetald offergåva leder till automatisk passivitet
4. Beslutades att ge PH i uppdrag att föreslå inköp av 20 knäfallskuddar samt av individualiserade nackstöd till rättsriddarna.
5. Beslutades att JO tar kontakt med ***** för att stoppa publiceringen på internet av bilder på riddare och ledamöter, som lagts ut utan samtycke.
6. Vidare rekommenderar jag ett besök på sagda ordens hemsida för att beskåda den nya enhetliga layouten som jag inte tänker länka till med tanke på LEX Boris.
Min rekommendation är att Malte innan 2013 års slut har omvandlats till en orden, Malteorden del militare Lesotho. Vår huvudsakliga verksamhet är förslagsvis att ägna oss åt samhällsomstörtande verksamhet i tredje världen.
Värt att notera:
1. Av de närvarande har vi en ägare till ett medelstort företag i finansbranschen, potentiellt en kommunstyrelseledamot i Täby och eventuellt en professor i geovetenskap (klimatförnekare).
2. Rätt titulatur för riddare och ledamot är inte medlem utan "virtuell undersåte".
3. Obetald offergåva leder till automatisk passivitet
4. Beslutades att ge PH i uppdrag att föreslå inköp av 20 knäfallskuddar samt av individualiserade nackstöd till rättsriddarna.
5. Beslutades att JO tar kontakt med ***** för att stoppa publiceringen på internet av bilder på riddare och ledamöter, som lagts ut utan samtycke.
6. Vidare rekommenderar jag ett besök på sagda ordens hemsida för att beskåda den nya enhetliga layouten som jag inte tänker länka till med tanke på LEX Boris.
Min rekommendation är att Malte innan 2013 års slut har omvandlats till en orden, Malteorden del militare Lesotho. Vår huvudsakliga verksamhet är förslagsvis att ägna oss åt samhällsomstörtande verksamhet i tredje världen.
Subscribe to:
Posts (Atom)