Framtid möter dåtid - våta kollektivtrafikdrömmar och extern finansiering

Kära Maltianer!
Som ses på bilden härovanför så har staden Wuppertal i Nordrhein-Westfalen kommit några steg längre än vad vi har i Grums. Den hängande skönheten invigdes redan 1901, och går i daglig trafik, var 4-6 minut. Se i övrigt den utomordentliga Wikipediaartikeln. Wuppertal är framstående även på andra plan, här föddes till exempel Friedrich Engels, och dennes "Geburtshaus" besiktigades ingående under ett besök under gårdagen. (Det kan också vara så att det var hans farsa som föddes här men eftersom han också hette Friedrich så är det svårt att avgöra vilket). Även detta kan naturligtvis användes som en inkomstkälla för Grums kommun (vilket ju kan behövas, något säger mig att utgiftssidan är lite mer omfattande än intäktsditon). Man hittar helt enkelt på att nån kändis är född i stan, sen utser man ett hus där detta har hänt och sedan skyltar man ordentligt, samt säljer kaffe och våfflor i det närliggande besökscentret (designat av Gert Wingårdh). Eftersom detta kommer att vara den enda turistattraktionen på eoners avstånd kan vi enligt lagen om utbud och efterfrågan ta vilket pris vi vill, säg 100 kr för vuxna och 95 kr för studenter.

En annan bra grej som vi kan göra för att få mazarinkassan att gå med plus är att sälja adelstitlar. Vad jag vet är det rättså oreglerat vem som får ta sig ett adelsnamn (så länge det inte finns i Riddarhuset vill säga), men samtidigt känns det svenskt och exotiskt för kulturfattiga människor från europas och amerikas republiker. Vi sätter helt enkelt ihop ett tajt sammansvetsat team som får jobba hela dagarna med att komma på nya adelsnamn med dito vapensköld. Med tanke på hur många som går medialinjen på gymnasiet i det här landet kommer det inte vara några problem att få tag på lagom kreativa människor som dessutom har skills i photoshop och Illustrator.

PS. Veckans katoliker är de som ansvarar för internetanslutningen på studenthemmet Kolpinghaus i Düsseldorf. Om man går in på en svensk hemsida där textraden "Vi fick sex ansökningar till tjänsten" finns blir man automatisk avstängd från Internet. Både "fick" och "sex" är nämligen snuskord på tyska.

Det sjätte inseglet

Olof Junesjo is no longer listed as "single."

Danskjääääävlar!

Jag befinner mig nu på plats i vad somliga kallar Europas Huvudstad, Bryssel. Planer på att skapa en blog (likt Boris, J:s och Dagnys tidigare projekt) har funnits i mina tankar men då "Mussels from Brussels" var upptaget tappade jag sugen. Nåväl. Jag tänkte ändå berätta lite om mina första intryck och men framför allt resan ner. Då min gamla trotjänare till mobil tvärdött kommer jag att använda mig av bilder tagna med min nya Sony Ericsson (ja man kan lägga in ramar på bilderna med den!). Ursäkta den kackiga bild-text layouten.

Tidigt som attan lämnar jag Vildanden med "Världens Största Väska". Det är dock just storheten på denna som nästan stjälper mig. När jag är framme på Kastrup och ska checka in får jag en sån här:

















Jag blir på dåligt humör och frågar den danska kvinnan (eller kanske händer detta bara i min idévärld) om hon inte har någon skam i kroppen, minns hon inte Kalmar-krigen? Först bränner hennes gelikar ihjäl folk och sen några hundra år senare ska hon bötfälla mig. Jag avslutar samtalet med Ernst-Hugo röst och säger "i Lund, där åker alla med 7 kgs övervikt och det är ingen som finner det ett dugg konstigt". Efter att säkerhetsnissarna lagt sina smutsiga labbar på Alva (inte Maud) hamnar jag på planet. Bredvid sitter en tjock amerikan med tvångstankar och flygrädsla. Han mumlar under halva resan meningar för sig själv. Jag somnar. Väl framme på flygplatsen i Bryssel hoppar jag på ett tåg. Här skulle J ha stormtrivts. Konduktören var myndig, korrekt och språkunnig. Och hade skärmmössa.



Vagnens inredning var murrig och hade fina dekorationer med hästar:



















Framme i Bryssel tog jag en taxi och utanför
bostaden fick jag se den första hundskiten. Jag blev sentimental och tog ett kort.
Snipp snapp snut...

Maltekonventet i Å to the tvidaberg

- Ja, några konventbilder ska väl ändå ligga på bloggen, sa flickan.

200 års fred till ända.

Sverige var tydligen igår i krig, därmed är sviten som inleddes i och med avslutandet av det norska kriget 1814 tillända. Men information finns här

OS-noja

OK. Ni känner mig. Jag är kanske Maltegängets allra största sportnörd. Jag finner nöje i en femmil på skidor och kan tycka att det är viktigt att fylla hjärnan med allehanda världsrekord. OS är en höjpunkt i mitt liv och jag ser fram emot olympiaderna med ett barns julaftonsförtjusning. Jag kan rabbla OS-städer som ett rinnande vatten. Jag har tackat nej till flera arbetspass denna veckan av en enda orsak: Att få glo på andra mänsikor som sportar.
På sistone har det dock smugit in en känsla som väl endast kan beskrivas som åldersnoja. Se bara på Michael Phelps (1985), Usain Bolt (1986), Rafael Nadal (1986). De har redan skaffat minst ett guld var. Vad har jag? 255 ECTS-poäng? Det värsta är att ju längre tiden går desto fler kommer att vara yngre. Jag räknar med att bryta samman totalt inför OS i Sochi 2014.

Vart tog Ragnar Skanåker vägen? Var är Bengan boys när man behöver dem? Och det evigt gröna trädet med sin världsmästark*k kunde kanske skänkt mig ro i själen?

Jag finner dock tröst i att jag är bland de yngre i detta gäng!

Klipp till Olfo + Mackan disputerar

Olfo har ju många kommentarer och poster tillägnade sig på denna blog. De flesta kretsar kring ordvitsar och så även denna. En bekant skickade följande youtubeklipp från 1992. Jag är sällan mållös detta gör till och med mig stum. Varsågoda, slit det med hälsan!

Extra, extra. Från dagens Sydsvenska:

"Marcus Larsson disputerar i nationalekonomi den 5 september klockan 13.15 i EC3:211, Ekonomicentrum, Lund; 'Essays on Realized Volatility and Jumps'. Fak-opp är prof Bernt Arne Odegaard, Norge".

Tre konstiga saker i Danmark

Senaste helgen tillbringades i den Danska hufvudstaden och det var väldigt trevligt trots alla danskar. Jag registrerade dock tre saker som slår mig som lite märkliga. En motbevisar en nationalekonomisk princip, en bör få implikationer för kollektivtrafiken i Grums och den sista är mer eller minder ett domedagstecken.

1) Prislapparna i affärerna motbevisar prisutjämningsprincipen. Går du till en av de stora kedjorna så kan man oftast läsa priset i flera valutor. Vid ett flertal tillfällen ser jag till min förvåning att summan i absoluta tal är samma i alla Skandinaviska länder. En tröja kostar således 499 SEK, 499 DKK och 499 NOK (Oftast lika mellan Sverige och Norge - men ibland mellan alla tre). Hade jag varit norrman eller dansk hade jag blivit förbannad. En plausibel förklaring till detta belönas med ekonomipriset i Alfred Nobels minne.

2) Den danska "metroen" är som kanske är bekant - förarlös. Detta får ju oss kollektivfetischister att dregla. Det är dock inte alltid den fungerar så lysande. Jag skulle åka från Lergravsparken till Christianshavn och kliver intet ont anande på tåget. Tåget rullar igång - åt fel håll. I Örestad fattar ettorna och nollorna i tåget att det kört fel och vänder. Bara för att stanna mitt i tunneln tjugo meter innan Christianshavn. Vi får invänta reparatör som på sant actionhjältemanér får traska bort till oss genom tunneln. Jag var chockerad men mina danska medresenärer såg ut som om de tyckte detta var vardagsmat, vilket det kanske är.

3) Jag skulle från en kaffeautomat unna mig en härlig kopp kaffe när jag får det yttersta beviset på att tiden sprungit om oss. I dessa tider av Latte, Moccachino, Cappuchino, Frappe etc. har man i strävan att erbjuda något för alla smaker glömt bort en sort. Vanligt. Svart. Kaffe. Undergången närmar sig mina vänner.