Alla som sett filmen, eller varit onödiga och läst boken, American Psycho känner till karaktärernas besatthet av visitkort. Det snackas, dräglas, avundas, och utbyts visitkort. Färg, papper och typsnitt säger allt om ens makt, status och person. Kanske håller en något modifierad form av denna företeelse att växa fram på mitt jobb – men här gäller det istället mejl-signaturer.
Mejlsignaturer – ni vet den automatiskt infogade texten längst ner på mejlet som innehåller ens namn, titel och adress – kan ta sig många olika former. Vissa har korta signaturer, vissa har långa. Och vissa har ingen alls. Men nu har flera på jobbet börjat pimpa sina signaturer, så även jag själv.
Det började nog redan i våras, när min dåvarande chef stolt visade en schysst pimpad signatur som hon fått hjälp med av en snubbe på IT-avdelningen. Signaturen var stilren, men kanske lite för gråmosig för min smak. Jag tog intryck men fortsatte ända att köra med min vanliga textsignatur, skriven i samma typsnitt som den vanliga brödtexten i mejlen, utan effekter – inte ens fetstil, kursiv stil eller understrykning (som kan vara de första naturliga stegen in i signatur-pimpning).
Inte mycket hände alltså, tills denna vecka. Ryktet började gå att min enhets administratör hade fått tillgång till en ny fräsch mejlsignatur, en lite mer avancerad, i html-format. Och mycket riktigt, när jag försiktigt hörde mig för så hade hon fått tag i en signaturmall. Och ja, hon kunde ”hook me up”.
Hon skickade mig html-filen på mejlen. Med lite fjärilar i magen öppnade jag den i Wordpad och blickade ut över det lilla näpna stycket html-kod. Jag fyllde i mina egna kontaktuppgifter i mallen, men ändrade även vissa små men viktiga detaljer (jämför detaljernas betydelse i visitkortsgenren). Jag ville ha den diskret, man ska inte lägga märke till den på grund av att den skriker efter uppmärksamhet. Snarare ska den smyga sig på en. Jag tog därför bort länkfunktionen i signaturen som gjorde att mejladress-uppgiften blinkade. Typsnittet grått och lagom litet, namnet i fetstil.
Jag var nöjd. Åtminstone för tillfället. En mejlsignatur kan alltid utvecklas, man når nog aldrig fram till den perfekta signaturen. Men man fortsätter jaga. Mejlsignatur-nirvana.
/D
PS. Jag kommer till Lund i helgen. Hoppas vi kan träffas å hitte på nåe kul!
5 comments:
Fan vad kul med ett initierat inlägg om signaturer. Jag skaffade en själv för ett tag sedan. Vi är inte lika avancerade här så formfrågan var inte viktig. Det jag funderade på var endast huruvida titeln på något sätt skulle antyda att jag är praktikant. Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke så jag körde på, och hittills håller bluffen.
Helt rätt hajjis. Jag undvek också det i våras när jag var praktikant. Nån gång nämnde jag ändå i nåt mejl att jag var praktikant och tyckte mig då få sämre/långsammare svar. Kör i vind!
(men nu tyckar jag dock att du får börja med pimpade signaturer i bryssel, kan ju bli en trendsetter. kanske också retar reaktionära gubbs såsom Le Pen)
Men d, skicka ett mejl till johan.karlsson.159(a)gmäil så vi får se hur den ser ut!
Till mig med, till mig med (staffan.dahl at gmääääääjl.com). Lovar att du får min smäckra skapelse i utbyte?
Hur är det förresten med språk? Har du en engelsk och en svensk, eller har Sida mer internationella varianter?
Hittills är den endast på engelska. Men hoppas framöver kunna utnyttja några språkbegåvningar här på jobbet och få signaturen på latin, mongoliska och finska.
Post a Comment