Videnskab

Ingen kan ju ha undgåtts av att det nya heta är att få pengar för ingenting. Medan Boris pumpar EU gör jag något helt annat, nämligen deltar i en medicinsk studie, med RIKTIG vetenskap med folk i vita rockar (inte samhällsvetenskap i någon form alltså). Maltegänget är lika kunskapstörstande som Nicke Nyfiken (fast på olika saker: Johan på gamla bilar, D på kändisar, Henrik på idrott, Olfo på damer, Mats på halländska utrikesministrar, ja ni fattar), jag har ingen stor gul hatt men ska ändå redogöra för min upplevelser på platsen där "Landets Skarpaste Hjärnor möter den mest fulländade teknologi".

Det börjar med att man kommer ner (kommer av och till använda "man" för att slippa ta ansvar för mitt beteende) till källaren på Öron Näsa Hals. Där hänger en skylt som säger vad studien går ut på. Av denna fattar man ingenting, mer än att de ska joxa in grejer i min näsa som ska hjälpa mot hösnuva. Biomedicinananlytikern som möte mig var snäll och hade en mängd "roliga" vykort på sitt kontor, som sig bör. Proverna omfattade blodprov, alkotest, urinprov samt en rad festliga frågor och övningar med en läkare. Läkaren blev lite putt över min något sneda näsa och sen fick jag göra märkliga övningar. Jag skulle blunda och sätta fingrarna på näsan vilket antagligen, i digital form kommer roa på nästa jobbfest.

Därefter vankades EKG och test av puls och lungkapacitet. Nu fick jag gå till huvudbyggnaden på sjukhuset ("Blocket"). Funderade först på göra mig förtjänt av ett Maltepris, genom att forcera mig upp till helikopterplattan men lät bli. Därefter irrade jag mig in på rum där EKG (elektrokardiografi för den okunnige) skulle utföras. Vet inte om någon har provat men det var ett rätt trist test ("hände ingenting, 2 stolar av 5 möjliga") även om fläckvis rakning på bröst och ben ingick. En tråkig sak med medicinska tester är att man nästan alltid blir normal, några speciella superhjältekrafter upptäcks aldrig. Således blev min fantastiska vilopuls som jag skrutit med tidigare justerat till ett mer normalt värde och min lungkapacitet var endast marginellt över medel. Tråkigt! Efter detta insisterade jag på CT-scanning med argument som: "det är väl tämligen billigt?", "är det inte säkrast att kolla knoppen också?" och försök till att få min arm att domna men det tilläts inte (eller hände allt bara i mitt huvud?).

Slut på testerna. Om allt går bra kommer jag live-blogga från min nästa 3 dygn långa sejour på sjukhuset, från och med söndag kväll. Kommer att tillbringa dessa i ett rum med 6 andra fattiga män i 18-45 års åldern och hoppas på kollokänsla och livslånga bekantskaper. Jag ser gärna att besökare tar med sig choklad och blommar (inte björk!), så jag kan ligga och se lite klädsamt matt ut.

Ser ni fortsättningsvis något litet oskyldigt barn utomhus som snorar och lider av hösnuva, så klappa honom/henne på huvudet och säg nåt uppmuntrande om att En Vän sett lidandet och har använt sin egen kropp för att hjälpa till med att utveckla ett läkemedel.

Avslutningsvis tänkte jag nämna saker jag inte får göra inför eller under nästa besök (så truga inte): ta anabola steroider (attans!) eller vallmofrön, "ändra min normala fysiska träning", ta någon medicin, äta apelsinmarmelad (!) eller grapefrukt.

Frågor?

ps. Jag funderar nu på att ändra mitt valspråk på min profil från Fortiter in re, suaviter in modo, (Kraftig i sak, mild i sättet) till Allt för Vetenskapen!