Vi jobbar som sagt med nånting som brett kallas Sverigefrämjande. Konceptet som ligger till grund för verksamheten heter Nation Branding och bygger till stor del på att man ska se nationalstater som varumärken som kan ha ett gott eller ett dåligt rykte. Om någon har en allmänt positiv inställning till ett land så är det troligare att man kommer att göra affärer med, komma och studera i och köpa varor från Sverige.
Medlet för att nå denna punkt är public diplomacy där man med soft power ska ändra folks åsikter om Sverige.
Eller ja det är en sanning med modifikation för vad vi egentligen letar efter är "soft supporters" som vet lite om Sverige men som inte är helt övertygade än.
I sin offentliga diplomati så riktar sig mitt institut främst mot den progressiva målgruppen som definieras av ett antal psykografiska frågor som; är du för jämställdhet, håller du dig uppdaterad med ny teknik och intresseras du av cutting-edge-design.
Så känn er fria att ansluta er till vår kamp för att främja Sverige i världen!
3 comments:
ja.det är väl lika bra att erkänna.jag är en, av säker för få, som läser detta forum. det bygger på att det är roliga intressant åsikter samt att jag är desperat, vad som helst som gör att jag slipper förkasta H0 eller H1 och läsa den helvetiska statistikboken.
dessutom bör limerickar få mer utrymme! tänk dig om en sån som herman lindqvist skulle fabulera ut mer och använda sig av limerickar! eller bengt frithiofsson låta superlativen flöda i denna geniala form av poesi. det är ju helt klart att hasseåtage var inne på något. "svea hunds limerickar" bör inköpas av alla som anser sig ha fnoskig humor.o det var vi ju alla här iaf.
//jakob
jag för min del, har aldrig gillat sverige. Så lägg inte nån kraft på mej.
/dansken
(imorgon är det 350 år sen Sverige fick Skåne, Halland och Blekinge.)
Håller fullständigt med om Limerickarna, borde börja producera några själv. För övrigt misstänker jag att "dansken", inte alls är nån dansk! Och det har dessutom jävlariminlåda inte "fåtts" någonting av Danmark! De nya provinserna slogs man för till sista bloddroppen (eller nästan i alla fall).
Jag hade förmånen att tillbringa helgen i Kalmar och kunde där på nära håll se vad dansken gått för. Jag satt och grät av ilska på vallen runt slottet när jag tänkte på hur många oskyldiga gossebarnn som danskarna hade ihjäl. Sen grät jag en skvätt till (fast av lycka) när jag på vägen hem körde förbi stenen i Brömsebro.
Vad drar vi då för lärdom av det här? Jo att Olofs vinnande av progressiva hightech-ungdomar världen över är en livsviktig för Sveriges framtid! På så vis kommer de lömska barnen på bilden aldrig tänka tanken att likt dansken inleda stridigheter (ja det var alltid dansken som började) mot
fosterlandet.
Leve Hans Majonnäs Honungen av Sverige, Carl XVI Gustf!
Post a Comment