(Detta inlägg riktar sig nog mest till Boris och Juuhän, p g a dess grava nek-nördighet)
När jag ensam intog en mkt stadig lunch på IKDC idag lät jag vardagsfnosket blandas med all makroteori som mitt huvud korvstoppats med under dagen: Fenomenet "Kaffe på maten" kan liknas vid makroekonomisk demand-policy. Detta kaffe intas ju, förutom att det är gott, för att motverka den tröttma (alias paltkoma) som kan följa efter en rejäl portion av exempelvis medelhavsbuffén på Yxnerums Kursgård utanför Åtvid. Insatsen av koffein antas helt enkelt "ta ut" den negativa magekonomiska chocken som maten ger (allt blod rusar ner imagen osv). I bästa fall lyckas man dosera kaffeintaget så pass att balansen återställs, kroppen når jämvikt, och vi kan lugnt gå på chefens eftermiddagsföredrag om "positivt tänkande". Är man en Kaffe på maten-keynesian stannar man här och anser att detta funkar fint. Men den neoklassiska KPM-skolan säger "nej men vänta nu, detta håller inte på lång sikt". Risken att man doserar kaffet fel är stor, hävdar de. Det är för svårt att tajma kaffe-insatsen, det är för många laggar i systemet. Och dessutom leder generellt demand-ökande insatser bara till högre högre kaffeintag i framtiden, det går inflation i det hela. Istället ska man satsa på långsiktiga lösningar/ökningar i kroppens supply-sida, så att man bättre tål mattintagen. Eller t ex lära sig att inte ta mer mat när man egentligen är ganska mätt. På senare tid har man enas om en slags syntes mellan de båda synsätten. Där tänker man sig att kaffe-cockerna kan fungera på kort sikt, t ex under vårens tre personalkonferenser och firmafesten på Silja Line, men att på lång sikt är det enda som kan hjälpa mot paltkoman är att öka kroppens tålighet eller dylikt.
Frågor på det?
/D
2 comments:
Briljant!
Det får mig att tänka på mikro-B-boken, som författaren dedikerade till sina tre små barn "who behave as they fully understand microeconomics."
Stackars barn.
Jag har själv utan att veta om det alldeles nyss tillämpat din markokaffe-teori, med keneysiansk kortsiktighet, för att överhuvud taget komma upp ur sängen idag.
Det kanske stämmer, men summan av lasterna är ända alltid konstant. Slutar man med kaffe börjar man med rökheroin, princesstarta osv.
....Men bade neoklassisk och keynesiansk teori har helt gatt fransmännen förbi! Inget kaffe pa maten här inte...det är ju sa man baxnar. alltid efterrätt dock, vilket är trevligt.
Post a Comment