Où sont les Allemands? eller Var är tyskarna?

Den senaste veckan har jag tillbringat på den franska Atlantkusten, tillsammans med flickvän och hennes morföräldrar i en stad som alla vill (att döma av skyltar, flaggor o dylikt) ska ligga i Bretange, men som tyvärr inte gör det. Detta är tydligen är ett känsligt ämne, J som ju är en kännare av Bretagne kan säkert förklara varför.

Staden är i övrigt en lite finare, klassisk semesterort. Frekvensen av kulörta seglarskor är således skyhög. I denna lever jag under en vecka franskt pensionärsliv. Detta innebär ett par timmars tidningsläsande (Monde, vänster och Figaro, höger) på förmiddagen, ett glas in till varje måltid samt sällskapsspel på kvällarna. I Kalmar så plöjde jag igenom Harry potter-böckerna med stort gillande. Den taskiga läraren Snape (som på film spelas av Alan Rickman) blev min omedelbara favorit. Jag funderar nu lite på att återkomma till jobbet med en uggla och ett trollspö, och se om nån märker någon skillnad. I veckan har jag läst Knausgårds Kamp del 1. Den var bitvis mycket, mycket bra men hans pappa var åtminstone av volym 1 av döma inte all så ond son man skulle kunnat tro av den debatt som funnits kring boken.

Fransk tv har bitvis varit en höjdare. Igår gick en otroligt fnoskig dokumentär om Monet och dennes djupa vänskap med politikern Clemencau. Mycket skägg och anekdotberättande av diverse överentusiastiska experter som kunde häva ur sig saker som att "han besegrade ljuset". Något som inte var lika bra var en Abba-special där ingen som deltog i hyllandet kunde sjunga. Denna "hyllning" kan ju dock ha varit en intrikat pik som gick mig högt över huvudet.

Rubriken på detta (långa) inlägg är ju var är tyskarna. Detta är en berättigad fråga eftersom man åtminstone under min barndoms semestrar inte kunde stanna till nånstans i Europa utan att höra lite germanska. Det enda utländska språk jag hört hittills är engelska från några blekfeta familjer. Stan svämmar dessutom över av husbilar, men inte en enda har plåtar från Ärans och Hjältarnas land!

För att råda bot på frånvaron av tyskar så åkte jag på utflykt till ett så kallat "Blockhaus" (uttalas blåck-ås), dvs. en bunker från andra världskriget
Denna höll kanske inte Berlin-klass men man slapp å andra sidan familjemedlemmar som var alltför närgångna med varandra. Fantasi är ju som alla vet tyskens bästa gren och bunkern får ett plus i kanten för att man för lura de allierade, mitt i betongen hade målat dit några fönster.
Väl inne fanns en del festliga instrument, dockor i uniformer, och naturligtvis en tysk familj!

Enligt utställningen som fanns inne i bunkern så ska det finnas 1300 fler längs den franska kusten. Detta borde således inte vara omöjligt att köpa en och göra om till Malte-kontor (detta torde ju ekonomiskt vara mitt mest realistiska förslag på Malte-högkvarter hittills).