Assange-fallet och den internationella internetbaserade-hobbyfaktapöbeln

Som jag avslöjade på Fejjan har jag införskaffat en ny gubbfåtölj och vad passar då bättre än att sätta sig i denna och författa en sur text om den allmänna förståndsnivån i samhället. Och säkert sparka in en mängd öppna dörrar på kuppen.

Till att börja med vill jag påpeka att jag naturligtvis finner det absurt att vissa amerikaner vill åtala Assange, som inte ens är amerikansk medborgare för förräderi. Jag finner det inte heller speciellt smakfullt eller moraliskt att mer eller mindre förtäckt dödshota honom. Slutligen är jag också såklart tacksam för att vi via Wikileaks får reda på tortyr i Irak och hur Carl Bildt ego uppfattas.

Vad som irriterar mig så oerhört inställningen att man just i detta fall ska göra ett undantag från alla vanliga rättsprinciper bara för att det rör sig om Wikileaks grundare och på grund av detta är illa omtyckt av USA. All form av Flashback-skvaller, spekulationer om hur våldtäcktsoffer "ska" bete sig samt konspirationsteorier är tydligen fullständigt legitimt bland vanligtvis normalt funtade människor, däribland regissörer och journalister som jag normalt gillar. Våldtäcktsfall är ofta komplicerade och Julian Assange kan mycket väl vara oskyldig till det han anklagas för. Vi har dock en åklagare som jobbar med just exakt detta, och jag skulle föredra om man använder sig av VANLIG JÄVLA RÄTTSORDNING och inte låter en godtydcklig jury bestående av en Internationell Internetbaserad Hobbyfakta-pöbel (IIHP, en utveckling J:s begrepp) få bestämma om han är skyldig eller inte. Att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt är ibland svårt men ofta nödvändigt.

Ska man ändå kasta bort rättsväsendet så tycker jag det vore ärligare med de gamla hederliga tolvmannaeder som Matsas förfäder använde för rätt många hundra år sedan. Då får ju åtminstone folk stå för sina åsikter offentligt och inte gömma sig i kommentatorsfält med påhittade namn.