I denna öresundstågens tysta avdelning utspelar sig ständigt de mest intressanta sociala bataljer, som skulle ge en antropolog material för en hel doktorsavhandling bara genom en resa mellan Rungstedt Kust och Kokkedal.
Jag ska ge ett illustrativt exempel, en skildring från verkligheten, som den utspelade sig för någon vecka sedan. Men först en redogörelse för de oskrivna reglerna i denna tysta avdelning, där överjaget regerar lika enväldigt som mammon i en konsultbyrå. Det är alltså en tyst avdelning, mestadels befolkad med luttrade pendlare som sover, läser eller i-podar sig över sundet. Men en och annan amatör förvirrar sig också ofta in i de tystas domäner, lyckligt ovetande om stillezonens regler och lagar.
När han eller hon håller låda, plockas först det lätta artilleriet fram, de onda blickarna. Folk rätar på sig i sätena och försöker stirra ut personen som gör sig skyldig till oväsen, få denna att förstå att han eller hon gör något fel. Men eftersom personen i fråga sällan är medveten om den tysta avdelningens existens, lyckas denna metod i princip aldrig. Därför tar man till det tunga artilleriet, någon måste säga till. Men detta är tämligen obekvämt och inte något man gärna gör själv, så därför försöker man kollektivt ta reda på vem som är mest ansvarig för att hålla tyst på gästerna. Så småningom känner någon sig kallad, och går fram och på ett så snällt sätt som möjligt upplyser om att det faktiskt är en tyst avdelning man sitter i, vilket brukar ge avsedd effekt.
Men det är inte alla som behärskar de sociala koderna fullt så väl. Väldigt ofta är det folk på väg till eller från kastrup som pratar, och jag kan då tycka att man får ha lite överseende och hålla en vänlig ton, särskilt om det är utländska gäster. Häromveckan satt några engelska gentlemän från Malmö centralstation och pratade lågmält i tyst avdelning på väg till Kastrup, vid åttatiden på morgonen. Tåget hann knappt lämna stationen innan en kvinna i fyrtioårsåldern flög upp, tog några snabba kliv fram, huttade med fingrat och skrek
"you are in the silent zone, SHUT THE FUCK UP!!"
En något pinsam tystnad bredde ut sig. Så en viss effekt hade ju onekligen utbrottet. De engelska männen i övre medelåldern hade troligen inte hört en sådan grov svordom sedan militärtjänstgöringen, och de lär väl inte återvända till Skandinavien igen frivilligt.
Själv brukar jag, mer svenskt, ta till mina allestädes närvarande öronproppar i dylika fall, men ibland är även jag uppe och tillrättavisar de felplacerade.
Tysta avdelning ska vara tyst, och hör sen.
4 comments:
Creeeeepy.
Jag hörde motsvarande historia fast från den tillsägande kvinnans synvinkel.
För övrigt vet nog alla i Malte att jag skulle skratta hejdlöst om jag var i Boris skor så det var nog tur att jag inte var det.
En rad iakttagelser:
1.Vad känner du för fölk Olfo?
2.Jag satt på samma avdelning en gång (kul att få säga så) och fick bevittna hur ett gäng arabisktalande affärsmän blev tillsagda i en nästan tom kupé. De fnittrade mest åt det.
3.På ett tåg till Strasbourg för ett tag sen började en medelålders herre mucka med mig och min kollega för att vi samtalade. Min instinkt var att be honom dra till den tysta vagnen men sen insåg jag att jag inte visste om det fanns någon sådan. När Olfo och jag reste var det jäkligt tyst överlag på det franska tågen. Är tysta vagnar ett skandinaviskt fenomen?
Sigrid pendlade ju en period precis som mats och hennes nemesis var en supertjock tant som i den tysta avdelningen varje morgon gjorde sin morgontoalett under høgljudda stånkanden.
Hajpojke: Det var en kollega som i övrigt utmärker sig genom att ha enormt höga klackar och bara ben upp till över knäet samtidigt som hon är ca 138 år gammal. Mycket obehagligt.
Post a Comment