KTH - en socialantropologisk betraktelse

Likt en Claude Lévi-Strauss på upptåg i djungeln, har jag kastat mig in på okänt territorium bland okänt folk för att studera. Jag har för mitt arbete med att "skriva uppsats" nämligen hittat ett tillfälligt hem på KTHs bibliotek.

Detta har således gett mig möjligheter att studera en för mig ny population av "homo studentis", KTH-studenterna. Som forskare hade jag självklart en "förförståelse" om hur KTH-studenterna skulle se ut och uppträda: sympatiska, socialt otränade, spexiga/fulölsfulla, illasittande jeans, glasögon och flackande blickar etc. - teknolognördar helt enkelt.

Efter ett par veckor kan jag dock - till min stora besvikelse - konstatera att KTH-teknologen som vi (tror) vi känner honom/henne är utrotningshotad. EC- och Samhällsvetar-sjukan har nåt även hit. Uppseendeväckande många, killar som tjejer, är "piffiga" och "fräscha", med skjortor, lacoste-skor och välkammade frisyrer o dyl. Alternativt den mer, något obestämbara, samhällsvetarutstyrseln i mer jordnära färgtoner och converse. Visst, det finns fortfarande en population med traditionella teknologer med tillhörande utseende, men de är helt klart i minoritet.

Jag tycker att detta är ett hot mot mångfalden i Sverige och funderar på någon typ av "öppet brev" till berörda makthavare, eller ett "nationellt upprop" för teknologens bevarande.





PS. har även upptäckt en (enligt Olfo, gammal) lucka i systemet: Anna Lindh-bibblan här intill tar inte betalt för utskrifter(!). Så synd för dem att ännu en snål student flyttat till stan...