Tillbaka i skolbänken

I dag blev en nostalgifylld dag. I ett svep blev jag förflyttad till slutet av 90-talet och högstadielektionernas datakurser. Jag skulle lära mig det digitala arkivsystemet som nyttjas av min arbetsgivare. Tillsammans med ett gäng andra nyanställda slog jag mig ner i en datasal med inredning från 60-talet och datorer från 90-talet, komplett med en reklamkalender från 1998 som musmatta och med en gammal kul-mus som hoppade till ena hörnet i varje obevakat ögonblick. Vid katedern stod en arkivarie som uttalade word som vörd (med bergenskt skorre-R) och som hade den irriterande vanan att vissla alla s-ljud på precis samma sätt som gubben i Family Guy, något som skickade rysningar längs min ryggrad varje gång det skedde (ofta).

Arkivsystemet sparade alla kommentarer i Comic Sans och minst två av 5 timmar gick åt till att vänta på tre 60-åriga damer som inte lyckades apa efter det som projicerades på duken framme i salen. Alla skulle nämligen göra alla övningsuppgifter unisont....snark. Detta fick till följd att när vi skulle skapa dokument och skicka till grannen för att få kommentarer, började grannparet framför mig, medelålders män i skjorta, att skriva oanständiga förslag och signera med kursledarens namn. Allt för att inte dö av tristess. Själv har jag memorerat alla texttv-sidor som börjar med 300 och kan därför meddela att Falköping först ligger på 9 plats i damernas elitserie i Volleyboll.

Tips på hur man tacklar eventuella liknande situationer i framtiden mottages tacksamt. Funderar på Zen-Buddhism.