Från Dublin till Lissabon

På begäran, här kommer rapporten om hur det ser ut inför omröstningen på fredag. Precis samma Lissabonfördrag som för drygt ett år sedan står alltså på spel, med den lilla skillnaden att Ministerrådet har lovat att hålla tassarna borta från Irlands skattepolitik, militära neutralitet, abortmotstånd och rättigheter för arbetstagare. Sen att de här frågorna egentligen aldrig varit avhängiga varken Lissabon eller något annat fördrag är ju en annan femma.

Enligt säkra källor håller debatten högre kvalitet i år än i juni förra året. Folk är mer pålästa och försöker vara sakliga, debattera saker som faktiskt står i fördraget istället för till exempel regeringens (brist på) popularitet. Sägs det. Det säger en hel del om förra årets debatt, för maken till felaktigheter, personangrepp, direkta lögner och totala konspirationsteorier har jag då aldrig stött på i en omröstningskampanj tidigare.

Men vi tar en sak i taget. Och vi börjar med den uppenbara risken att omröstningen blir en misstroendeförklaring till regeringen snarare än att handla om EUs beslutsprocesser. Regeringen med premiärminister (Taoiseach) Brian Cowen i spetsen är nämligen otroligt impopulär. Det har gått så långt att alla andra partier ber regeringspartierna att hålla sig undan ja-kampanjen eftersom deras stöd är kontraproduktivt. Folk skulle rösta nej till gratis guinness i fem år om Brian Cowen var bryggare, de skulle börja heja på England i Rugby om Cowen var förbundskapten för Irland och de skulle bli normala upplysta västerlänningar om han var påve.

Nej-sidan mjölkar naturligtvis detta faktum så gott det går, och när ja-sidar gång på gång säger att ett ja räddar irländska jobb, säger nej-sidan att det enda jobbet ett ja skulle rädda är Brian Cowens.

Vi kan gå vidare med alla lögner som produceras och sedan prånglas ut i tusental över varje offentlig yta. Jag talar om skyltarna som säger att minimilönen kommer sjunka från 8,64 € till 1,84 €, eller skylten som säger att Irland har 0,8 % rösträtt i EU att jämföra med Tysklands 17 %, att Tony Blair kommer bli president över Irland om de röstar ja, att 95 % av Europeerna skulle rösta nej till fördraget bara de fick chansen, och så vidare i all oändlighet. Motståndarna säger i princip att helvetets alla portar kommer öppna sig vid ett ja, medan ja-sidan lovar guld och gröna skogar vid ja samt total internationell isolering vid nej. Verklighetsförankringen är obefintlig och de ganska modesta förändringarna i själva fördraget hör man inte mycket om. Nåväl, i de större dagstidningarna förs en mer sansad och saklig debatt, men det är wackosarna man ser och hör mest.

Oki doki, jag får försöka börja runda av snart. Först ska jag dock säga lite om opinionsläget innan jag går vidare till två berättelser "från verkligheten" som raj-raj brukade säga när han var i opposition. 48 % är för, 33 % mot och 19 % har ännu ej bestämt sig, enligt senaste mätningen jag såg i tidningen. Det är något bättre än förra året utifrån ja-synpunkt, men även den gången ledde ja-sidan, men nästan alla som sent bestämde sig röstade nej. Blir det samma även i år vinner alltså nejsidan, men alla verkar räkna med jordskredsseger för ja-sidan eftersom Irländarna vill hålla trygga EU i handen när det stormar på det ekonomiska havet. Men säker kan man knappast vara.

Min kompis Conor är ute och knackar dörr för att förmå sina landsmän att rösta ja. Det är förenat med livsfara på grund av alla missförstånd kring omröstningen. Häromveckan blev han mer eller mindre nerslagen medelst brödkavel av en gammal dam, som sa sig veta att Lissabonfördraget skulle innebära allmän och obligatorisk värnplikt för alla irländska män i en Europeisk superarmé.

Slutligen. De pamfletter som landar på de irländska heltäckningsmattorna från brevinkastet är små mästerverk i Kafka-artad propaganda. Priset togs i den glassiga tidning i fullformat som hushållet fick igår. Den finns även på internet, nämligen här. Det är en sorglig läsning så jag rekommenderar er att hålla er borta, men många irländska hushåll fick denna tidning i brevlådan, som menar på att EU är skapat av the Oil and drug-cartel enligt en masterplan författad av nazisterna under andra världskriget. Om Lissabon går igenom kommer kartellen medvetet sprida sjukdomar för att sälja fler mediciner, de kommer införa en Orwellsk polisstat och läsa dina mejl och avlyssna dina telefonsamtal.

"The roots of the “Brussels EU” derive from the unholy coalition between the German oil and drug cartel – IG Farben – and the Nazis, for a post-WWII Europe under their control. In fact, the “Brussels EU” construct is an almost exact copy of the blueprint drawn up by this coalition." (www.eu-facts.org)

Tack till min kollega Stuart Craig samt random flickr-fotografer för fotograferandet.