Jag har nu ”jobbat” på mitt ”jobb” i en vecka. Av risk för att råka ut för en Matsfadäs väljer jag att inte nämn min ”arbetsplats” med namn. Jag trivs bra. Jag tänker inte gå in på detaljer denna gången utan hellre grôtta ner mig i ett specifikt fenomen som kanske kan förklara Norges pinsamma ledarställning i BNP-racet. Fenomenet fikapauser existerar inte i Norge. Ni vet hur det är i moderlandet, klockan tio och klockan tre stannar Sverige för en kollektiv maskning, dopning och påtvunget socialt umgänge. Svenskarna skuklle gå ut i kollektiv stejk om någon berövade oss våra fikapauser. Ingen fikar i Norge.
Låt oss göra ett räkneexempel: Vi antar att en arbetsdag är åtta timmar och att både svensken och norrmannen tjänar 120 kr timmen (redan här brister räkneexemplet eftersom jag inte tagit hänsyn till varken valutakurs, KPI eller löneskillnader) dvs. 960 kr per dag. Om vi ser till produktivitetsminskning, effektiv fikapaustid och den extra fikapaustid som vi gärna unnar oss, vågar jag hävda att norrmannen jobbar en timmer mer om dagen dvs. han genomför effektivt jobb för 1080 kr. på en arbetsmånad (4,2 veckor) blir detta 2520 kr, på ett år 30 240 kr. På aggregerad nivå blir detta 60 480 miljoner. Hursomhelst BNP per capita i Sverige är $ 34 734,94 och i Norge är den $ 44 648,12. Med en dollarkurs på sex kronor blir skillnaden 59478,6 kr. Fikapauserna och svenskarna vurm för lättja förklarar därmed 30240 / 59478,6 = 0,5084 dvs. över 50% av BNP-skillnaden mellan Sverige och Norge. Släpp kaffekoppen Svensson!
PS: Jag förstår inte att generaliseringar av en fallstudier kan betraktas som något felaktigt.
6 comments:
Storartat! Skicka in din upptäckt till närmsta journal of economics och en professur väntar på dig på harvard. Och you better take it, för du kommer aldrig kunna sätta din fot i sverige igen...
ojojoj. vilken felaktig upptäckt. som vanligt när ekonomerna kommer till. skrapar bara lite på ytan sådär. Vet ni inte om att genom att ta pausar då och då från datorn ni sitter vid och röra på kroppen så börjar blodet cirkulera och hjärnan tänker snabbare. tänker man snabbare görs ju även arbetet snabbare. med fikapauser håller man även det höga sockervärdet på en någorlunda rak nivå istället för att svinhungrig vräka i sig jättelunchen för att sen vara så seg och dåsig att man inte kan göra något vettigt av den resterande arbetsdagen.
så ta tillbaka det fruktansvärda påståendet innan jag är tillbaka från kafferasten.
Kallar du mig ekonom en gång till, då...
Håller med d, en förstklassigt inlägg! En observation, en "state-of-the-art"-beräkning och sedan en djuplodande analys på observerade mätdata. Men är studien verkligen falsifierbar? (Ja, jag läser för många klimatförnekarbloggar, men jag kan inte låta bli för det är så himla roligt.)
I Dysklant går det till så att man går och köper äckelpäckelcappucino i automaten varefter man med spänstiga språng återgår till sitt kontor för att låtsas fortsätta jobba, sitta och drälla i fikarummet i en halvtimme går inte för sig. Efter tre är det däremot dags för avdelningsturnering i "kicker" dvs bordsfotboll. Tidsåtgång: 10-90 min.
Før att ytteligare klanka ner lite på Falken så tar han ju grovt fel vad gæller lunch-problematiken. Man æter heller inte lunch i Norge. Eller jo, om man kan kalla fyra torra brødskivor (gærna med fiskpålægg) och ett glas vatten før lunch. på så vis hålls arbetarna utsvultna och taggade!
Jag känner mig inte så lite stolt över att begreppet "göra en mats" har blivit synonymt med att göra bort sig genom blogginlägg med arbetsplatsanknytning.
Mycket träffsäker observation i övrigt herr H.
Svensklägret har försökt att införa fikaraster på min arbetsplats, men danskarna blänger på oss när vi försöker. Detta trots att danskarna gladeligen ägnar sig åt rökpauser som kan tävla med amerikanska presidentvalskampanjer i längd.
Post a Comment