Idag är sista dagen på mitt och Juuhans kontrakt med afb. Två års komboskap är därmed till ända. Onekligen en minnesvärd tid.
Smålänningar är ju snåla av naturen sägs det och jag kan väl klämma in ett bevis för det påståendet. Åtminstone är herr J en energisparande diskmaskin in persona. Han använder samma diskvatten i flera veckor i sträck. Otaliga gånger har jag kommit hem till en tom lägenhet och det enda spåret av mänskligt liv har varit en upptappad diskbalja med lika grumligt vatten som i pankasjön (på berget ovan Falköping) och med samma temperatur som vättern på vintern. En sann miljövän Johan.
En annan sak som karaktäriserar min exkombo är som allom bekant hans sovvanor. En väckarklocka som kan väcka döda biter inte på Johan. Hans egen väckarklocka, som onekligen har oanade decibelkrafter, börjar i allmänhet ringa på ett väldigt ambitiöst klockslag, säg halv åtta. En bra dag är då herr J uppe en timme senare, en dålig dag har han problem att hinna till ÖG för lunch. Johan har dock en inflytelserik Luther på axeln, även när han sover. Därför fungerar det att ringa på dörren. Pliktkänslan säger att ju att man bör öppna för främmande. Även om all registrerad erfarenhet tyder på att det är Boris som ringer på dörren, kan man aldrig så noga veta. Upp ur sängen och öppna dörren således.
Johan har också matlagningsskills som har varit mycket uppskattade under de två åren. Boris mamma hade förhoppningar att dessa skills så att säga skulle smitta genom komboskap, och kanske höja Boris matlagningsanalfabetism en smula över träsket. Förhoppningarna har dock grusats. Länge levde jag på en av J mycket uppskattad potatisgratäng med bacontärningar, men sen dess har inte mycket hänt. Nu är jag istället sambo med en nästan lika bedrövlig kock som jag själv, och mina blodvärden har redan sjunkit genom källaren, så till den milda grad att jag inte längre får lämna blod. J:s kökseskapader kommer vara evigt saknade.
KKK kom ju åtminstone stundtals att bli en social mötesplats av stora mått. Pingisturneringar, otaliga frågesporter, förfester och inte minst fester har ägt rum på studentlyckan. Jag kommer dock mest att minnas tv-kvällarna. Nästan alltid en måndag. Dagny kommer insläntrande tidigt nog för att sno bästa platsen i soffan. Sen har jag surfat färdigt, Juuhan bakat färdigt en kaka och övriga besökare ankommit. Sen började Upp till kamp, Boston Tea Party eller Stridspiloterna, och vi satt där som klistrade. Särskilt Upp till kamp var en folkfest. Jag vill minnas att Jag, Juuhan, Olga, Dagny, John och Lisa såg varenda avsnitt på KKK.
Allting har en ände, korven den har två.
8 comments:
Ojoj, jag blir nästan lite tårögd. Många fina och fnoskiga stunder har det varit, sannerligen. Många kaffeslurkar har jag snyltat, många låtar från brända skivor har jag prackat på folk där.
Tack för gästfriheten, J och B. KKK, vila i frid.
Frågan är dock: Hur mkt kopierades egentligen i kopieringsrummet?
R.I.P.
Först och främst: Genial rubrik! Maltes bästa, so far.
Saker jag kommer sakna:
1) Koppen där Jesus växer fram.
2) Omotiverad dans på vardagsrumsgolvet
3) Gräl kring TP-frågor
Kopieringsrummet ver ju mest en ursäkt för det verkliga syftet, nämligen Hajpojkens kärleksnäste. Tror iofs inte det kopierades så många hajpojkar heller.
Även som bloggare måste man ju få ägna sig åt lite härlig text-tv-rubriksättning!
http://www.rentasofa.com/ - hi. im renting out a nice comfy sofa in the heart of austria. nice room in the lower part of the house. pricacy is promised and the room i basically soundproof.
sounds interesting please give me a shout /jospeh.
osv... /jakob
Som Vi har förstått så är Maltes medlemmar under sommaren utspridda över hela Svea Rike, och kanske även utanför vårt lands gränser. Tillsammans med flertalet andra (icke nämnda) icke-Malte-madlemmar har undertecknad haft en liten tävlan. Den gick kort sammanfattat ut på att träffa på så många Malte-medlemmar som möjligt under så kort tid som möjligt. Vinnaren utsågs på en inofficiell fest för icke-Malte-medlemmar ikväll och som segrare stod överlägset Falken, dvs undertecknad.
Redan i måndags sprang jag in i J helt oplanerat i Swebus-express-knuten Jönköping. Strax därefter, tidig tisdag förmiddag, träffades Boris (då hans självförtroende inför PES-EM i Falköping sänktes rejält (hoppas du har hämtat dig)). O senast idag språkade jag med, en till synes hårt arbetande H på ett icke namngivet café i Malmö.
Summa sumarum tre (3) stycken under fyra (4) dagar. Jag hade planerat in en Stockholmsvistelse för att klippa två till under helgen men då jag var så överlägsen mina medtävlare kändes det onödigt.
Den enväldige segraren - det vill säga undertecknad - firades med stående ovationer, champagne och jubel.
ojojoj, vilken storartad prestation. Att se en Malte är ju snart lika stort som att spotta en fräsig kändis på stan, säg David Boati, han som spelade Lill-erik i tv-serien om Bert.
Post a Comment