Fynden på årets rea blev få. Då jag avlade en visit hemåt fick jag i alla fall en gåva av min far, en bok kallad "Spioner emellan", som ser ut såhär:
. Upplägget är enkelt och i viss mån underhållande: man tussar ihop en föredetta rysk spionchef (naturligtvis vid namn Boris, dock ej Kullander) och svensk kontraspionagedito (Tore), och vips uppstår skön magi och gubbfnosk i mängder. I varje kaptitel får författarna fria händer att fnoska om i princip vad som helst som rör spionage, Sverige och Ryssland och medförfattaren får sedan kort kommentara kapitlet. Spännvidden utnyttjas till fullo och man får i sann Herman Lindkvist-stil höra de mest brokiga redogörelser från historien (från Gustav II Adolfs påstådda vurm för ryssar, till ubåtskränkningar och Jan Guillou) med målande språk, häpnadsväckande anekdoter och lika häpnadsvärdbrist på källor.
Roligast, fnoskigast och därmed bäst (!!) blir det när det handlar om nutid. Bland annat får man följande redogörelse från den inte alltid så blodiga kampen mellan säkerhets- och underättelsetjänst:
"Vi på Säpo respekterade också de oskrivna reglerna och kränkte aldrig sovjetiska spiondiplomater. Och vi punkterade aldrig deras däck, vilket jag vet förekom utomlands. Vi släppte bara ut lite luft så att spionerna inte skulle kunna köra så fort"
Summa summarun: "Spioner emellan" får 3 hårstrån (av 5 möjliga).
ps. Tacka alla ni som förgyllde min helg i Stockholm, ni vet vilka ni är
3 comments:
Boken låter fet.
Inte det jag ska kommentera dock. Kändisspotting på hög nivå. Jag såg just kungen.
just det den riktiga... inte .nu
klå det!
Kungen! Han är ju fantastisk egentligen.
Och jag vill också bli spion. Från och med nu ska jag dokmentera allt i mitt liv på mikrofilm.
Fantastiskt att de bara släppte ut lite luft istället för att punktera däcken. Lagom är bäst!
Post a Comment