Håret Malte är en bastiljon. En postiljon med ett tungt ansvar att bära, världens sista bevakare, bejakare och beskyddare av gamla tiders gubbvälde. Här kan vi med gott samvete sitta och dra gubbiga skämt, tillverka fotoalbum med våra erövringar och skratta nedlåtande åt uppkomlingar.
Jag vill dra mitt strå till stacken genom att redogöra för mitt eget fysiska och i viss mån mentala åldrande, en exposé över en oddyssé mot att bli gubbe.
Jag upptäckte igår, till min stora förtjusning och stolthet, att jag äntligen har blivit begåvad med näshår! Hurra! Nu slipper mitt näsliga innandöme frysa, eller vad man nu har näshår till.
När vi, om sisådär 40-50 år, sitter i varandras inrökta bibliotek och närsynt tittar på kartor över stormakttidens Sverige, kan vi titta tillbaka på den här dagen med nostalgi och ömhet.
1 comment:
Haha, vilket sammanträffande. Bara häromdagen sa Carolina till mig att jag borde klippa bort ett par näshår. Åren går... snart är jag äntligen gubbe på riktigt.
Post a Comment