Bergensbetraktelse

Jag har inga urspårade fyllehistorier att dela med mig av. Ni får nøja er med att læsa en betraktelse vars enda syfte ær att jag skall få skriva en parafras på en kænd sign-off, som vi som læste krønkikor i Aftonbladet før ett par år sedan kanske kænner igen.

Till føljd av det berømda bergensvædret vill jag dela med mig om en betrktelse kring paraplyer. I Bergen går man inte gærna ut, utan ett paraply. Har man dock glømt ett paraply ær det bara att gå in på nærmsta restaurang och førse sig med ett ur høgen av kvarglømda paraplyer. Nær jag hade bott i Bergen i en vecka gick jag tillbaka till puben dær jag supit mig medvedtsløs (Yes jag lyckades klæmma in en fyllehistoria) kvællen innan och frågade efter mitt paraply som jag læmnat kvar. Pub-ægaren garvade åt mig och pekade på høgen och bad mig ta vilket jag ville. Ett sympatiskt drag.

Skulle man nu inte hinna in i en reataurang/pub/bar før att hæmta ett paraply kan man med førdel se sig om på gatan. Det ligger med all sannolikhet ett paraply och skræpar inom ditt blickfång. Visserligen sticker det sækert ur en stålpinne och tyget hænger nog lite impotent længs ena sidan. Men det fyller sin funktion till du har hunnit fram dit du ska. Bergen ær stællet dit paraplyerna komer før att dø!

Slutligen ær, mig veterligen, Bergen den enda staden i værlden som har en paraplyparkering. Denna finns på universitetet och går ut på att man placerar sitt uppfællda paraply i en vitstreckad ruta och erhåller dærefter en biljett. Mot uppvisande av næmnda biljett återfår man sitt, nu torra, paraply nær man går hem. Se filmen før mer info: http://www.studentportalen.uib.no/?mode=show_page&link_id=146676&toplink_id=

Bara i Bergen barn, bara i Bergen